Hem

Klicka för pdf 

Gemenskapsekonomi, en ekonomi för alla

År 1991 hade Chiara Lubich modet att föreslå en alternativ ekonomi som bygger på delandet, med syfte att bidra till att minska de sociala ojämlikheterna i världen. Förslaget ansågs av de flesta som en utopi. Hur står det till efter 25 år?
Vid firandet, som skedde i våras i Filipinerna, blir det klart att i Asien var det få som hade hört talas om gemenskapsekonomin (GE). Jag vill nu återge dialogen för att belysa några hörnstenar av förslaget.

Varför betonas det med att dela upp vinsten i tre delar?

Chiara Lubich gav oss en vision, dock utan att ange hur den skall förverkligas. Hon angav tre mål: att hjälpa våra bröder i behov, sprida en givandets kultur och investera för att skapa arbetsplatser. Sedan är det upp till var och en att hitta sätt för att förverkliga dem. Några delar sin vinst, medan andra ställer sig till förfogande till de som behöver hjälp. Vissa anställer behövande, och några utövar en ny ledningsstil som bättre överensstämmer med GE:s principer.
GE rymmer en stor mängd av olika typer av organisationer: det finns ideella organisationer med, och företag som inte är vinstproducerande än. Det finns företag där man tillsammans bestämmer hur vinsten skall fördelas. Även kooperativ är med, vissa är förhindrade av sina stadgar att dela ut vinsten, men de kan förverkliga GE på andra sätt.
Alla ska dela. Och i grund och botten kan fördelningen av vinsten i tre delar tolkas som en inbjudan att ge allt. Att ge lite av sin vinst räcker aldrig med tanke på kallelsen, som många känner det, att skapa en riktig gemenskapsekonomi, det kräver att ge allt, att vara en givare.

Hur kan det bli konkret?

Även avseende affärsmetoderna gäller det att hitta sin väg. Mycket praxis har samlats i Riktlinjer för GE:s företag (på engelska) som finns på GE:ns hemsida, men viktigare än metoder är att fråga sig varför och hur man skall leva utifrån en gemenskapsekonomi.
För det första ska förtroendet finnas, en optimistisk syn på människan. Man behöver få nya ögon, kunna lita på andra människor, se deras rikedomar, även om de fortfarande är gömda. Med en ny blick får man fram det bäste i människorna omkring sig.
Sedan leder givandes dynamik till att man ser på den andra som någon som kan och vill ge. Därmed uppstår nya sätt att leda som möjliggör att beslut fattas så nära till de berörda som möjligt. På så sätt kan alla dra sitt strå till stacken.
Det blir sedan naturligt att känna igen givandes kultur överallt, att inte bara utöva detta inom själva företaget, men till exempel också med samarbetspartner. Man blir en producent av gemenskap.

Ett företag räcker inte

Inget företag kan ensamt införliva hela GE:n, det kräver att alla deltar för att åstadkomma rikedomen i visionen. Ändå har var och en som lever gemenskapsekonomin dess DNA i sig, så som alla delar av en växt har samma DNA i sig.

Patrick van Bladel

Studieresa "Habitandando"(*) genom Italien

Erfarenheter av 5.000 km genom Italien med en resehandbok som ledde deltagarna bredvid de vanliga vägarna och resmålen

Focolarerörelsens nätverk för dialog i arkitektur samordnade 29 juni - 16 juli, i samarbete med de La Salle universitetet från Bogota i Colombien, en resa "för att lära på plats, för att pröva på, ..."
Läs mer (på engelska)

(*) Habitandando: ett självbyggt ord, sammanslagning av "habitare" (att bo, på spanska) och "andando" (gående, på italienska)

  

random-12.jpg

Dagens Lösenord

Kommer inom kort.

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.