Bryssel ett år senare

 

Datumet 22 mars kommer vi aldrig att glömma. Nu har det gått ett år efter den förskräckliga dagen, och alla kommer ihåg den på sitt sätt. Med mina kollegor på högstadiet och gymnasiet som ligger på gränsen med kommunen Molenbeek, gick vi kl.08:30 in i klassrummet för att börja med klassrådet. En av kollegorna hade precis läst på sin smartphone att det hade hänt något på flygplatsen Zaventem, troligen en explosion, möjligtvis med några döda. Så började klassråden, och så småningom kom det in allt fler meddelanden och förvirringen tog över. Sedan kom meddelandet att vi alla skulle stanna inomhus. Timmarna flöt på och vi mottag meddelanden om attackerna i Zaventem och tunnelbanestation Maelbeek. Klockan 16 fick vi lov att lämna skolan. Dagarna därpå var nästintill surrealistiska. Livet gick vidare, men alla var någon annanstans med sina tankar. Mot slutet av veckan lade vi en sorgebok, med ritningar och texter av eleverna, på Börstorget. Under många dagar samlades här hundratals människor i tystnad och samhörighet.

I de dagar och veckor som följde byttes bedövningen mot sorg, och känslor av smärta, rädsla, misstänksamhet. Många frågor väcktes. Hur kunde det här hända? Hur kunde unga radikaliserade människor i Molenbeek göra något sådant omänskligt? Vilka ideologiska strömningar finns i den muslimska gemenskapen? Och den övergripande frågan: vart är samhället på väg? Om det har hänt en gång, så kan det hända igen… Hur kan vi förebygga detta? Hur kan vi hindra att medborgare delar upp sig i två fraktioner som kämpar mot varandra.

 

Läs mer...

I syrien, en tårarnas fastetid

Ärkebiskopen i Damaskus berättar om sitt land efter 6 års krig – ett område med ruiner, övergivna församlingar, omintetgjord barndom och den dagliga kampen för att hitta mat och vatten.

 

En stor grupp av katolska biskopar – vänner till Focolarerörelsen – träffas på sitt årliga möte 7-12 mars i Focolares kongresscentrum i Castelgandolfo (Italien). Bland dem den maronitiska ärkebiskopen Samir Nassar från Damaskus som ombads att berätta om sitt land.

Läs mer (på engelska) ... 

 

) 

Focolarebyar från hela världen planerar för framtiden

Den 5-12 februari 2017 träffades ett hundratals representanter från 25 focolarebyar i världen.

 

Focolarebyar vill vara modellbyar, förespråkare för ett samhälle som delar.

Ömsesidig kärlek mellan invånarna är Focularebyarnas första regel. Det gäller såväl i det dagliga arbetet som i övriga aktiviteter. Med ett besök till ett av dem kommer du att upptäcka ett samhälle botad från krig, rivalitet, laglöshet och hat. De visar en förenad värld i det lilla. Byarna är som städer på berget (enligt Matt 5:14), framtidens byar, ideala städer… Det är bara det att de finns i verkligheten, här bedrivs näringsverksamhet, utövas konst, och ges utbildning – allt som i en vanlig by.

Är det en utopi? Nej, svarar dig de hundratals människor som deltog i det första internationella mötet för sådana byar. Mötet ägde rum 7–12 februari 2017 i Castelgandolfo. Vid mötet behandlades frågor om organisation och styrmodeller. Utgångspunkt för diskussionen utgjorde bland annat erfarenheterna från Mariënkroon i Nederländerna där focolare-ungdomar på innovativt sätt ingår i förvaltningen. Andra frågor som diskuterades var ekonomi och hållbarhet liksom relationen mellan Focolarebyn och samhället i övrigt.
Även om medlemmarna har den ömsesidiga kärleken gemensamt, så har alla sin historia och personlighet, formad av den kultur och den sociala kontext de har växt upp i.

  

Läs mer...

En ekonomi som bidrar till att utrota fattigdomen

1100 personer från 49 länder som är engagerade i gemenskapsekonomin har träffat påve Franciskus lördagen den 4 februari 2017.

 

Åtta personer äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning, enligt Rapport 2017 från Oxfam. En skenande ojämlikhet dömer hundratals miljoner människor till ett liv i fattigdom och belyser det orättvisa i det nuvarande ekonomiska systemet.

Mitt i denna komplexa situation kan gemenskapsekonomin tolkas som ett profetiskt tecken. Det började i maj 1991 i Brasilien som reaktion på den skandalösa situationen i kåkstäderna, favelas, kring staden São Paulo. Chiara Lubich inbjöd en grupp entreprenörer att starta upp vinstdrivande företag, där vinsten ”delas” mellan att hjälpa de fattiga, skapa arbete och främja en givandets kultur till skillnad från ägandets kultur.

Läs mer här:

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.