chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

"Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt." (Luk 3:11)

Under denna adventstid, tiden som förbereder oss för julen, möter vi åter Johannes Döparens gestalt. Gud hade sänt honom för att förbereda vägen för Messias ankomst. Av alla dem som sökte sig till honom krävde han en djup livsförändring: "Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen" (Luk 3:8). Och till dem som frågade honom "Vad skall vi då göra?" (Luk 3:10) svarade han:

"Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."

Varför ge till den andre av det som är mitt? Den andre är liksom jag själv skapad av Gud, och är därför min bror, min syster; alltså en del av mig. "Jag kan inte såra dig utan att såra mig själv", sade Gandhi. Gud, som är Kärleken, har skapat oss till sin avbild som en gåva för varandra. Den gudomliga kärlekens lag finns inskriven i oss.

Jesus tydliggjorde detta genom sin ankomst mitt ibland oss, då han gav oss sitt nya bud: "Så jag har älskat er skall också ni älska varandra." (Joh 13:34) Det är "himlens lag", den heliga Treenighetens liv som förts hit till jorden, evangeliets hjärta. Liksom Fadern, Sonen och den helige Ande lever i en så fullkomlig gemenskap i himlen att de är ett (jfr Joh 17:11), så kan också vi här på jorden vara oss själva i den utsträckning vi lever kärlekens ömsesidighet. Och liksom Sonen säger till Fadern: "Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" (Joh 17:10), på samma sätt utövas kärleken i dess fullhet där man delar med sig inte bara av de andliga gåvorna, utan även av de materiella.

Vår nästas behov är allas behov. Är det någon som saknar arbete? Då är det jag som saknar det. Är någons mamma sjuk? Jag hjälper henne som om hon vore min mamma. Andra som hungrar? Det är som om jag vore hungrig, så jag försöker skaffa dem mat som om det gällde mig själv.
Det är denna erfarenhet som Jerusalems första kristna gjorde: "Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt: de hade allt gemensamt." (Apg 4:32) En egendomsgemenskap som var ytterst levande bland dem, trots att den inte var obligatorisk. Som aposteln Paulus förklarar, var det inte fråga om att somliga skulle försättas i trångmål för att andra skulle få det bättre, utan "en fråga om jämvikt" (2 Kor 8:13).

Den helige Basileios av Caesarea säger: " Brödet som du lägger undan tillhör den hungrige; manteln som du förvarar i dina kistor tillhör den nakne; pengarna som du håller gömda, de fattiga."
Och den helige Augustinus: "De rikas överflöd tillhör de fattiga". "Även de fattiga kan hjälpa varandra: den ene kan låna den halte sina ben, den andre sina ögon åt den blinde och leda denne; någon annan kan gå och besöka de sjuka."

"Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."  

Också idag kan vi leva som de första kristna. Evangeliets budskap är ingen utopi. Bevis för detta är t. ex. de nya rörelserna som den helige Ande har uppväckt inom Kyrkan för att få oss att återuppleva, på ett nytt sätt, de första kristnas evangeliska radikalitet och för att stå upp mot det moderna samhällets stora utmaningar, där orättvisor och fattigdom är så tongivande. Jag minns Focolarerörelsens första tid, då den nya nådegåvan ingöt en alldeles särskild kärlek till de fattiga i våra hjärtan.
När vi mötte dem ute på gatan antecknade vi deras adress, för att sedan kunna besöka och bistå dem; de var Jesus: "Det har ni gjort för mig" (Matt 25:40). Efter att ha besökt dem i deras kyffen, brukade vi bjuda dem hem till oss på en måltid. För dem tog vi fram den finaste bordsduken, de bästa besticken, den godaste maten. Kring matbordet i det första focolaret satt en focolarina och en fattig, en focolarina och en fattig...

Så småningom tycktes det oss som om Herren ville att just vi skulle göra oss fattiga, för att kunna tjäna både fattiga och alla andra. Var och en av oss i det första focolaret la ihop, i en hög mitt i rummet, allt det man hade som bedömdes vara överflödigt: en kappa, ett par handskar, en hatt, till och med en päls... För att kunna ge till de fattiga idag, har vi företag som ger arbete och som delar med sig av sina vinster!
Men det finns alltid mycke att göra för "de fattiga".

"Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."

Även om det inte kan tyckas så, har vi många rikedomar som vi kan dela med oss av. Vi kan utveckla vår finkänslighet, skaffa oss kunskap för att kunna bistå på ett konkret sätt, för att finna sätt att leva syskonskapet. Vi kan ge av vår medkänsla, visa vår vänlighet, uttrycka vår glädje. Vi har tid som vi kan ställa till förfogande, böner, inre rikedomar som vi kan dela med oss av muntligen och skriftligen; men det händer att vi även kan ha föremål, väskor, pennor, böcker, pengar, bostäder, fordon som vi kan ställa till förfogande... Kanske samlar vi på oss en massa och tänker "någon gång kommer jag att behöva det", medan någon i närheten behöver det just nu.

Precis som varje växt endast suger upp det vatten som är nödvändigt från marken, så kan också vi försöka att behålla endast det som verkligen behövs. Det är bättre ifall vi ibland märker att vi saknar något; bättre att vara lite fattigare än lite rikare.

Den helige Basileios sa: "Om vi skulle nöja oss med det nödvändiga, och gav överflödet till de behövande, skulle det inte finnas varken rik eller fattig."

Låt oss prova att börja leva så här. Helt säkert så kommer Jesus att ge oss hundrafalt igen; vi får möjlighet att fortsätta ge. Vid slutet av vårt liv kommer han att säga till oss att allt det som vi gett, till vem det än var, det gav vi till honom.

Chiara Lubich (2003)

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.