chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Håll fred med varandra (Mark 9:50)

   

Mitt i konflikter som skadar mänskligheten i många delar av världen, kan Jesu uppmaning till fred inte komma mer lägligt. Det håller hoppet vid liv att veta att det är han som är freden och har lovat att ge oss sin frid.

I Markusevangeliet står detta Jesus-ord i slutet av en serie av uttalanden riktade till lärjungarna, samlade i huset i Kafarnaum, där han förklarar hur hans gemenskap ska leva. Slutsatsen är klar: Allt måste leda till fred, i vilken allt gott är inneslutet. En fred som vi är kallade att uppleva i det dagliga livet: i familjen, på arbetet, med dem som har andra politiska åsikter. En fred som inte är rädd att konfronteras med skilda synsätt, som vi måste tala öppet om, om vi vill ha en sannare och djupare enhet. En fred som samtidigt ber oss att vara uppmärksamma på att kärleken i relationerna aldrig försvinner, eftersom den andre är värd mycket mer än skillnaderna som kan finnas mellan oss. ”Varhelst enhet och ömsesidig kärlek finns - säger Chiara Lubich – där finns fred, ja den sanna freden. Eftersom, där ömsesidig kärlek finns, finns en viss närvaro av Jesus mitt ibland oss, och han är verkligen freden, freden framför alla andra”1.

Hennes ideal om enhet föddes under andra världskriget och framstod omedelbart som ett motgift mot hat och splittring. Alltsedan dess, inför varje ny konflikt, har Chiara ihärdigt fortsatt att föreslå kärlekens evangeliska logik. Till exempel, när kriget exploderade i Irak 1990, blev det en bitter överraskning att höra ”ord som vi trodde var begravda, som ’fienden’, ’fiender’, ’början på fientlighet’ och därefter krigsbulletinerna, fångarna, nederlagen .... Vi insåg med bestörtning att själva hjärtat i kristendomens grundläggande princip skadades, Jesu uppmaning framför alla andra, den ’nya’. I stället för att älska varandra, i stället för att vara redo att dö för varandra hamnade mänskligheten åter ’i hatets avgrund’: förakt, tortyr, dödande”2.

Hur kommer vi ur detta? frågade man sig. ”Där det är möjligt måste vi skapa en väv av nya relationer, eller fördjupa dem som redan finns mellan oss kristna och troende i de monoteistiska religionerna: muslimer och judar”3, det vill säga mellan dem som den gången var i konflikt.

Det samma gäller vid varje typ av konflikt: skapa relationer mellan människor och mellan folk, där man lyssnar, hjälper varandra, visar kärlek, skulle Chiara säga, ända tills vi ”är beredda att dö för varandra”. Man behöver flytta sina egna skäl åt sidan för att förstå den andres, även fast vi vet att vi inte alltid lyckas förstå honom eller henne till fullo. Även den andre gör förmodligen samma erfarenhet med mig och, kanske, förstår han inte heller alltid mig och mina skäl. Vi vill hur som helst förbli öppna mot den andre, trots olikheter och missförstånd, för att först och främst bevara relationen med honom eller henne.

Evangeliet uttrycker det som ett imperativ: ”Håll fred”, vilket tyder på en seriös och krävande uppgift. Det är ett av de mest väsentliga uttrycken för kärlek och barmhärtighet som vi är kallade att visa varandra.

Fabio Ciardi

 

1 Intervju i tysk TV 16 september 1988.
2 Città Nuova, Rom 1994, s. 63-64.
3 Ibid., s. 68.

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.