chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er (Ef 4:32)

   

Det finns inte något vackrare än att höra någon säga: "Jag älskar dig." När någon älskar oss känner vi oss inte ensamma, vi går säkra, vi kan möta svårigheter och kritiska situationer. Om det sedan uppstår ömsesidig kärlek, växer sig hopp och tillförsikt starkare och vi känner oss skyddade. Alla vet att för att barn ska få en bra uppväxt behöver de vara omgivna av en kärleksfull miljö, av någon som älskar dem. Men detta är sant i alla åldrar. Det är anledningen till att ”Ord att leva” uppmanar oss att vara goda mot varandra, det vill säga att älska varandra, och ger oss Gud själv som exempel.

Just hans exempel påminner oss om att det att älska varandra inte bara är en känsla; det är ett mycket konkret och krävande "att vilja den andre gott". I Jesus kom Gud nära de sjuka och fattiga, han kände medlidande med massorna, visade barmhärtighet mot syndare, förlät dem som korsfäste honom.

Att vilja den andre gott innebär även för oss att lyssna, visa en uppriktig uppmärksamhet, dela glädje och prövningar, ta hand om den andre, följa honom på hans väg. Den andre är aldrig en främling, men en broder, en syster som tillhör mig, någon jag är satt att tjäna. Det är tvärtemot vad som händer när man uppfattar den andre som en rival, en konkurrent, en fiende, ända till att vilja honom ont, till att krossa honom, t.o.m. att döda honom, vilket nyheterna tyvärr berättar om dagligen. Även om det inte går så långt, händer det inte oss också att vi odlar förbittring, misstro, fientlighet eller helt enkelt visar likgiltighet eller ointresse för människor som har gjort oss fel eller som vi tycker är otrevliga eller inte tillhör vår umgängeskrets?

Att vilja varandra gott, lär oss ”Ord att leva”, betyder att ta barmhärtighetens väg, att vara redo att förlåta varandra varje gång som vi misstar oss. På tal om detta, berättar Chiara Lubich, att i början av hennes nya kristna grupps erfarenhet, hade hon slutit en ”pakt” om ömsesidig kärlek med sina första följeslagare för att förverkliga Jesu befallning. Men, trots detta, ”var det inte alltid lätt, särskilt i början, för en grupp flickor att leva den radikala kärleken. Vi var människor som alla andra, även om vi stöttades av en särskild gåva från Gud. Även oss emellan, i våra relationer, kunde det komma in grus, och enheten kunde tyna bort. Det hände, till exempel, när man la märke till bristerna och ofullkomligheterna hos de andra och dömde dem, vilket ledde till att den ömsesidiga kärlekens ’ström’ svalnade.

För att reagera på detta, bestämde vi oss en dag för att sluta en ’pakt’ mellan oss, som vi kallade ’barmhärtighetspakt’. Vi bestämde oss för att varje morgon skulle vi se nästan som vi mötte – i focolaret, i skolan, på arbetet, etc. - som ny, helt ny, och inte komma ihåg hans eller hennes fläckar eller brister alls, utan att täcka allt med kärleken. Det var att närma sig alla med denna totala amnesti i vårt hjärta, med denna generella förlåtelse. Det var ett starkt åtagande, av oss alla tillsammans, som hjälpte oss att försöka att alltid vara först att älska i likhet med den barmhärtige Guden, som förlåter och glömmer” 1.

En barmhärtighetspakt! Kan inte det vara ett sätt att växa i välvilja?

Fabio Ciardi

 

1 L’amore al prossimo, (Kärleken till nästan), Samtal med de muslimska vännerna, Castel Gandolfo, 1 november 2002.

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.