chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - September 2016

“Allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud." (1 Kor 3:22-23)

Vi befinner oss i den kristna gemenskapen i Korint, mycket livlig, full av initiativ, med ett livligt inre av grupper kopplade till olika karismatiska ledare. Därför förekommer också spänningar mellan människor och grupper, uppdelningar, personkult och en önskan att utmärka sig. Paulus ingriper med beslutsamhet genom att påminna alla om att i den rikedom av gåvor och ledarskap som gemenskapen besitter, finns något mycket djupare som förenar dem i enhet: tillhörigheten till Gud.

Ännu en gång får vi höra det, det stora kristna budskapet: Gud är med oss, och vi är inte hjälplösa, föräldralösa, utelämnade till oss själva, men hans barn, vi är hans. Som en sann far bryr han sig om var och en av oss, så att inget fattas oss av det som är nödvändigt för vårt eget bästa. Snarare är han överflödande i kärlek och i gåvor: "Allt tillhör er - som Paulus bekräftar – hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert." Han har till och med gett oss sin son, Jesus.

Vilket oerhört stort förtroende från Guds sida att lägga allt i våra händer! Hur många gånger har vi inte i stället missbrukat hans gåvor: vi har trott oss vara herrar över skapelsen för att plundra och förstöra den, trott oss äga våra bröder och systrar för att förslava och slakta dem, trott oss äga våra egna liv för att slösa bort dem i narcissism och nedbrytning.

Den enorma gåvan från Gud - "Allt är ert" – ber om ett svar av tacksamhet. Ofta klagar vi över det vi inte har eller vänder oss till Gud bara för att be om saker. Varför inte se oss omkring och upptäcka det goda och det vackra som vi omges av? Varför inte säga tack till Gud för allt det han ger oss varje dag?

"Allt är ert" innebär också ett ansvar. Det kräver av oss att vi bryr oss, visar ömhet, tar hand om det som anförtrotts oss: hela världen och alla människor; samma omsorg som Jesus har om oss ("ni tillhör Kristus"), samma som Fadern har om Jesus ("Kristus tillhör Gud").

Vi borde kunna glädjas med den som gläds och gråta med den som gråter, beredda att ta emot varje klagan, splittring, smärta och våld som något som tillhör oss, ta del av detta för att omvandla det till kärlek. Allt detta är oss givet för att vi ska bära fram det till Kristus, dvs till det fulländade livet, och till Gud, dvs till dess slutliga mål, och på det sättet återge till varje sak och till varje person dess värdighet och djupaste mening.

En dag, under sommaren 1949, kände Chiara Lubich en så stark enhet med Kristus att hon kände sig bunden till honom som en brud till brudgummen. Hon kom då att tänka på hemgiften som hon borde ta med sig som gåva och förstod att det skulle vara hela skapelsen! För hans del skulle han ta med sig hela paradiset som arv till henne. Hon kom då ihåg psaltarens ord: ”Be mig, så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom…” (Ps 2:8). ”Vi trodde och vi bad om detta, och han gav oss allt för att bära det till honom. Han kommer att ge oss himlen: vi bär det skapade till honom och han ger oss det gudomliga”.

Mot slutet av livet, när hon talade om rörelsen som hon hade gett liv till och i vilken hon återsåg sig själv, skrev Chiara Lubich så här: ”Vilken är min sista önskan just nu? Jag skulle vilja att Marias verk (Focolarerörelsen), vid tidens slut, när hela rörelsen tillsammans väntar på att få komma inför Jesus, den övergivne och uppståndne, och får säga till honom – med de ord av den franska teologen Jacques Leclercq som alltid berör mig: '... på din dag, min Gud, kommer jag att komma inför dig... Jag kommer inför dig, min Gud (…) med min mest galna dröm: att bära världen i mina armar inför dig'”.

Fabio Ciardi

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.