chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - Oktober 2016

“Förlåt din nästa den orätt han har gjort, så utplånas dina egna synder när du ber." (Syr 28:2)

I det våldsamma samhälle som vi lever i, är förlåtelse ett svårt ämne att ta upp. Hur kan man förlåta någon som har förstört en familj, begått avskyvärda brott, eller berört oss illa i personliga frågor, kanske sårat oss genom att förstöra vår karriär eller svika vårt förtroende?

Den första instinktiva reaktionen är att hämnas, att återgälda ont med ont, och därigenom sätta igång en spiral av hat och aggressivitet som gör vårt samhälle alltmer barbariskt. Eller avbryta alla relationer, behålla agg och hat i vårt hjärta, i ett förhållningssätt som förbittrar livet och förgiftar våra relationer.

Guds ord strömmar ut med full styrka i de mest skiftande konfliktsituationer och föreslår, i otvetydiga ordalag, den svåraste och modigaste av alla lösningar: att förlåta.

Inbjudan, den här gången, kommer till oss från en av de visa från det gamla Israeliska folket, Ben Syrach, som visar det absurda i att be Gud om förlåtelse för den person som i sin tur inte kan förlåta. ”Vems synder förlåter Gud? - läser vi i en gammal text från den judiska traditionen - Dens som i sin tur kan förlåta"1. Detta är vad Jesus själv lärde oss att göra när vi vänder oss i bön till Fadern: "Fader ... förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss"2.

Även vi begår misstag, och varje gång önskar vi bli förlåtna! Vi bönfaller och hoppas att vi får en ny chans att börja om och att andra fortfarande har förtroende för oss. Om det är så för oss, är det inte så även för andra? Ska vi inte älska vår nästa som oss själva?

Chiara Lubich, som fortsätter att inspirera vår förståelse av Ordet, kommenterar uppmaningen att förlåta så här: ”Det är inte att glömma, vilket ofta betyder att inte vilja se verkligheten sådan den är. Förlåtelse är inte svaghet, det vill säga att inte komma ihåg en orätt av rädsla för den starkare som har begått den. Förlåtelse består inte i att betrakta som oviktigt det allvarliga, eller som gott det som är ont. Förlåtelse är inte likgiltighet. Förlåtelse är en akt av vilja och klarhet, och därför en akt av frihet, som består i att ta emot medmänniskan som den han eller hon är, trots det onda som han eller hon har gjort oss, liksom Gud tar emot oss syndare, trots våra brister. Förlåtelse består i att inte svara på en missgärning med en missgärning, utan att göra det som Paulus säger: 'Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda'3.

Förlåtelse innebär att ge den som har gjort orätt mot dig möjligheten till en ny relation med dig, alltså möjligheten för honom och för dig att börja om i livet, att se en framtid an där det orätta inte har sista ordet”.

Ord att leva kommer att hjälpa oss att motstå frestelsen att svara med samma mynt, att vedergälla det orätta som vi tillfogats. Det kommer att hjälpa oss att se vår "fiende" med nya ögon, genom att känna igen en medmänniska i honom, även fast fientlig, som behöver någon som älskar honom och hjälper honom att ändra sig. Det blir vår ”hämnd av kärlek”.

”Du kommer att säga: 'Men det är svårt' - fortsätter Chiara i sin kommentar -. Det är klart. Men här är skönheten i kristendomen. Det är inte för inte som du följer en Gud som, döende på korset, bad sin far om förlåtelse för dem som dödade honom. Fatta mod! Börja leva så! Jag lovar dig en frid du hittills aldrig upplevt och massor av okänd glädje”4.

Fabio Ciardi

1. Jfr. Babylonska Talmud, Megillah 28a.
2. Matt 6:12.
3. Rom 12:21.
4. Costruire sulla roccia, Città Nuova, Rom, 1983, s. 46-58.

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.