chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - November 2016

“Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft" (Fil 4:13)

Vissa stunder känner vi oss glada, fulla av energi och allt verkar vara enkelt och lätt. Andra gånger tyngs vi av svårigheter som förmörkar våra dagar. De kan bestå av små misslyckanden i vår kärlek till människorna som vi har runt omkring oss, oförmåga att dela vårt livsideal med andra. Eller så drabbas vi av sjukdom, ekonomiska svårigheter, besvikelser inom familjen, tvivel och inre prövningar, förlust av jobb, krigstillstånd, som trycker ned oss och tycks sakna utväg. Det som tynger oss mest i dessa omständigheter är att känna oss tvungna att ta itu med livets prövningar ensamma, utan stöd från någon som är i stånd att ge oss den avgörande hjälpen.

Få personer har nog med så stor intensitet som aposteln Paulus upplevt glädje och sorg, framgång och missförstånd. Ändå lyckades han fullfölja sitt uppdrag på ett djärvt sätt, utan att ge vika för modlöshet. Var han en superhjälte? Nej, han kände sig svag, bräcklig och oförmögen, men han hade en hemlighet, som han anförtror sina vänner i Filippi: “Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”. Han hade upptäckt Jesu ständiga närvaro i sitt eget liv. Även när alla hade övergett honom, kände sig Paulus aldrig ensam: Jesus förblev nära honom. Det var han som gav honom trygghet och uppmanade honom att fortsätta och att möta alla motgångar. Han hade kommit in helt och hållet i hans liv och blev hans styrka.

Paulus hemlighet kan också bli vår. Allt förmår jag när jag även i smärtan känner igen och välkomnar Jesu hemlighetsfulla närvaro, han som nästan identifierar sig med och tar på sig samma smärta. Allt förmår jag när jag lever i kärleksfull gemenskap med andra, därför att då kommer han och är mitt ibland oss som han har lovat (jfr Matt 18:20), och jag bärs av enhetens kraft. Allt förmår jag när jag tar emot evangeliets ord och omsätter dem i handling: de får mig att se vägen som jag är kallad att vandra dag efter dag, de lär mig hur jag ska leva, de ger mig tillit.

Jag kommer att finna kraften att inte bara möta mina personliga eller min familjs prövningar, utan även prövningarna i världen runt omkring mig. Det kan tyckas naivt eller en utopi, så ofantliga som samhällets och nationernas problem är. Ändå förmår vi "allt" med den allsmäktiges närvaro; "allt" och endast det goda som han, i sin barmhärtiga kärlek, har avsett för mig och för de andra genom mig. Och förverkligas inte detta på en gång, så får vi fortsätta att tro och hoppas på Guds kärleks projekt som omfamnar evigheten och kommer att fullbordas i vilket fall.

Det räcker att vi arbetar “i par” som Chiara Lubich har lärt oss: “Jag kan inte göra någonting alls i det fallet, för en viss kär person som svävar i fara eller är sjuk, eller för en viss besvärlig situation... Då gör jag det som Gud vill att jag ska göra i denna stund: studera noggrant, städa ordentligt, be omsorgsfullt, ta väl hand om mina barn... Då kommer Gud att ordna med att lösa upp en viss härva, att trösta den som lider och att ordna den där oförutsedda situationen. Det är ett arbete “i par” som är i fullständig gemenskap med varandra, som begär en stor tilltro av oss, till Guds kärlek för sina barn, och som tack vare vårt handlande inbjuder Gud att lita på oss. I denna ömsesidiga tillit sker under. Vi kommer att märka att där vi inte räckte till, har en Annan verkligen nått fram, och gjort oändligt mycket bättre än vi1.

Fabio Ciardi

1. Chiara Lubich, Scritti Spirituali/2, Città Nuova, Rom 1997, sid. 194-195.

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.