chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - april 2017

Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut. (Luk 24:29)

 

Med de orden inbjuds främlingen som de två vännerna träffar när de är på väg från Jerusalem till byn Emmaus. Under vandringen har de båda vännerna diskuterat och samtalat om allt som hänt i Jerusalem de föregående dagarna. Främlingen tycks vara den ende som inte känner till händelserna. De välkomnar hans sällskap och berättar för honom om “en profet som är mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket", en profet som de hade satt sin tillit till. Han hade utlämnats av deras överstepräster och av det judiska rådet till romarna, och sedan dömts till döden och blivit korsfäst. Det var en oerhörd tragedi och de kunde inte se någon mening med det som hänt1.

 

Under vandringen hjälper främlingen, med utgångspunkt i Skriften, de två att förstå innebörden av dessa händelser och han tänder på nytt hoppet i deras hjärtan. När de kommer fram till Emmaus vill de att han stannar till middagen: “Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut”. När de ligger till bords tillsammans välsignar främlingen brödet och delar det med dem. Genom denna handling känner de igenom honom: den korsfäste som var död och nu är uppstånden! De två ändrar genast sina planer: de återvänder till Jerusalem och letar upp de andra lärjungarna för att berätta den stora nyheten för dem.

 

Även vi kan, likt de båda vännerna, bli både upprörda, besvikna och modfällda av känslan av vanmakt inför orättvisor som drabbar oskyldiga och hjälplösa. Inte heller våra liv är fria från smärta, ovisshet och mörker. Vi önskar inget hellre än att allt detta kunde få förbytas i frid, hopp och ljus både för oss och för andra. Vill vi möta Någon som verkligen förstår oss och som kan lysa upp vår livsväg?

 

Jesus – som är både människa och Gud – accepterade av fri vilja att i likhet med oss människor erfara smärtans tunnel, just för att han ville försäkra sig om att nå och möta var och en av oss i djupet av vars och ens situation. Han upplevde den fysiska smärtan, men också den inre: från att bli sviken av sina vänner ända till upplevelsen att vara övergiven av den Gud som han alltid hade kallat Fader2. Men genom sin orubbliga tillit till Guds kärlek övervann han detta stora lidande. Han förlitade sig på Gud och fick nytt liv av honom.3

 

Han har fört oss människor just på denna väg och han vill slå följe med oss på den: “...Han finns närvarande i allt som har med smärta att göra... Låt oss försöka känna igen Jesus i alla livets svårigheter och bekymmer, i alla mörka situationer, i tragedier som är våra egna eller andras och i den lidande mänsklighet som omger oss. Alla smärtor är Han, därför att han gjort dem till sina ... en konkret handling räcker för att lindra "hans" lidanden i de fattiga ... för att finna en ny fullhet i livet.”4

 

En sjuårig flicka berättar: “Det var jättesvårt för mig när min pappa sattes i fängelse. Jag älskade Jesus i honom, och därför grät jag inte när vi besökte honom.” Och en ung kvinna berättar: “Jag stod vid min man Robertos sida under de sista månaderna i hans liv, efter en diagnos som inte gav minsta hopp. Jag vek inte undan en enda stund. När jag såg på honom såg jag Jesus… Roberto var på korset, verkligen på korset.” Deras ömsesidiga kärlek blev ett ljus för vännerna som engagerade sig på ett sätt som kan beskrivas som en oavbruten solidaritetstävling. Engagemanget växte efterhand med många fler och gav upphov till föreningen "Global omfamning" som arbetar med social verksamhet. "Den erfarenhet vi hade tillsammans med Roberto - säger en av hans vänner – gjorde att vi drogs till att följa honom i en äkta vandring mot Gud. Ofta frågar vi oss vad det är för mening med lidande, sjukdom och död. Jag tror att alla som fick gåvan att vandra vid Robertos sida den här vägsträckan nu har ett svar på den frågan."

 

Under denna månad kommer alla kristna att fira Jesu död och uppståndelses mysterium. Det är en möjlighet till nytändning av vår tro på Guds kärlek som gör att vi kan omvandla smärtan till kärlek. Varje uppbrott, förlust, misslyckande, ja själva döden, kan även för oss bli till en källa av ljus och frid. Vi kan vara säkra på Guds närhet till var och en av oss, i alla situationer, och tillitsfullt upprepa samma bön som lärjungarna i Emmaus: “Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”

 

Letizia Magri

 

1 Jfr Luk 24:19ff.
2 Jfr Matt 27:46; Mark 15:34.

3 Jfr Luk 23:46.

4 Jfr Chiara Lubich, Ord att leva, april 1999 – ”Porten”

 

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.