chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva

Juni 2017

 Som Fadern har sänt mig sänder jag er. (Joh 20:21)

 

Dagarna efter Jesu korsfästelse låste hans lärjungar in sig hemma, skrämda och förvirrade. De hade följt honom på Palestinas vägar, när han förkunnade för alla att Gud är Fader och älskar varje människa innerligt!

Jesus var sänd av Fadern inte bara för att med sitt liv vittna om denna stora nyhet, utan också för att öppna den väg för mänskligheten som leder till mötet med Gud; en Gud som är Treenighet, i sig en kärleksgemenskap, en omfamning i vilken han också vill välkomna alla sina barn.

Under sitt uppdrag var det många som såg, hörde och erfor godheten och verkningarna av hans handlingar och av hans ord. Välkomnande, förlåtande, hoppingivande ord... Sedan kom dock domen och korsfästelsen.

 

Det är i detta sammanhang som Johannesevangeliet återger för oss hur Jesus, uppstånden på den tredje dagen, visar sig för de sina och sänder dem ut att fortsätta hans uppdrag:

“Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”

Som om han hade sagt till dem: “Minns ni hur jag delade mitt liv med er? Hur jag mättade er hunger och törst efter rättvisa och fred? Hur jag helade flera av samhällets marginaliserade och utstötta till kropp och själ? Hur jag försvarade de fattigas, änkornas och utlänningarnas värdighet? Fortsätt ni nu: förkunna evangeliet som ni har fått för alla, förkunna att Gud vill möta var och en och att ni alla är bröder och systrar.”

Varje människa, skapad till avbild av kärlekens Gud, bär redan i sitt hjärta en önskan om att mötas; alla kulturer och alla samhällen strävar efter att bygga upp relationer för samlevnad. Men hur mycket möda, motsägelser och svårigheter finner vi inte när vi försöker uppnå detta mål! Denna djupa strävan krockar varje dag med vår bräcklighet, vår instängdhet och våra rädslor, med vår misstro och ömsesidiga fördomar.

 

Men - trots allt - fortsätter Herren att i förtroende vända sig till oss med samma inbjudan:

“Som Fadern har sänt mig sänder jag er”.

Hur kan vi denna månad leva upp till en så djärv inbjudan? Är inte uppdraget att skapa syskonskap i den sargade mänskligheten en förlorad strid redan innan den är påbörjad?

Vi kommer aldrig att klara av detta på egen hand, och det är därför som Jesus skänkt oss en alldeles särskild gåva, den Helige Ande, som stöttar oss i vårt arbete med att älska varje människa, även om det rör sig om en fiende.

“Den Helige Ande, som ges genom dopet ..., eftersom den är kärlekens och enhetens ande, gjorde den alla de troende till ett med den uppståndne och med varandra bortom alla skillnader i ras, kultur och social klass .... Det är på grund av vår egoism som vi bygger de murar som vi isolerar oss med och som gör att vi utesluter dem som är annorlunda än vi själva. --- Låt oss alltså, genom att lyssna på den Helige Andes röst, försöka växa i denna gemenskap … och att övervinna de splittringens frön som vi bär inom oss.”1

Låt oss, med den Helige Andes hjälp, under denna månad komma ihåg och leva kärlekens ord i varje tillfälle till möte med de andra: ta emot, lyssna på, känna med, samtala med, uppmuntra, inkludera, visa omsorg om, förlåta, uppskatta… På så sätt kan vi leva upp till Jesu inbjudan att fortsätta hans uppdrag, och vi blir då kanaler för det liv som han har skänkt oss.

 

Detta är precis vad en grupp buddhistmunkar erfor under sin vistelse i den internationella byn Loppiano, i Italien, vars 800 invånare strävar efter att troget leva enligt evangeliet. Munkarna blev djupt berörda av den - för dem okända - evangeliska kärleken. En av dem berättar: "Jag ställde mina smutsiga skor utanför dörren och på morgonen fann jag dem rengjorda. Jag la mina smutsiga kläder utanför dörren och på morgonen fann jag dem rena och strukna. De förstod att jag frös, eftersom jag kommer från Sydostasien och de höjde värmen i huset och gav mig extra filtar... En dag frågade jag: ‘Varför gör ni så?’. ‘För att vi älskar dig, för att vi vill dig väl’ var svaret jag fick.”2

Denna erfarenhet banade väg för en sann dialog mellan buddhister och kristna.

Letizia Magri

1 Jfr C. Lubich, Ord att leva, januari 1994 – Ett hjärta och en själ 
2 Jfr C. Lubich, Interreligious Dialogue in the Focolare Movement, Aachen, Tyskland, 13 november 1998, sid 3. 
 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.