chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva

September 2017

 

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."

(Matt 16:24)

 

Jesus är mitt uppe i sitt offentliga liv, på höjden av sin förkunnelse om att Guds rike är nära, och förbereder sig för att gå upp till Jerusalem. Hans lärjungar som insåg storheten i hans uppdrag, och kände igen honom som det sändebud från Gud som Israels folk väntat på, förväntade sig äntligen en befrielse från den romerska makten och början på en bättre värld, kännetecknad av fred och välstånd.

 

Men Jesus vill inte bekräfta deras illusioner utan säger tydligt att hans resa till Jerusalem inte kommer att leda till seger, utan snarare till förkastelse, lidande och död, han avslöjar också att han kommer att uppstå igen på den tredje dagen. Det är ord som är svåra att förstå och acceptera, så till den grad att Petrus reagerar och visar att han vägrar att delta i ett sådant absurt projekt, han försöker till och med att avskräcka Jesus.

 

Efter en kraftig tillrättavisning av Petrus, vänder sig Jesus till lärjungarna med en chockerande inbjudan:

 

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig." 

 

Men vad är det  egentligen som Gud begär av gårdagens och dagens lärjungar med dessa ord? Vill han att vi ska förakta oss själva? Att vi alla ägnar oss åt ett asketiskt liv? Begär han att vi ska söka lidandet för att behaga Gud mer?

 

Detta ord uppmanar oss snarare att gå i Jesu fotspår, att ta till oss evangeliets värden och krav genom att efterlikna honom alltmer. Och det innebär att leva livet i sin fullhet som han gjorde, även om skuggan av korset visar sig på vägen.

 

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig." 

 

Vi kan inte förneka det: var och en har sitt kors: lidandet, i dess olika former, är en del av det mänskliga livet, även om det verkar obegripligt och i motsats till vår längtan efter lycka. Ändå är det just där Jesus lär oss att upptäcka ett oväntat ljus. Så som ibland sker när vi går in i vissa kyrkor och upptäcker hur underbara och ljusa deras fönster är, som från utsidan verkar mörka och utan skönhet.

 

Om vi vill följa honom, ber Jesus oss att göra en total omkastning av värden, att förflytta oss själva från världens centrum och överge logiken i sökandet efter vårt egenintresse. Han föreslår att vi ger mer uppmärksamhet åt andras behov än åt våra egna, att vi använder våra krafter till att göra de andra lyckliga, så som han som tog varje tillfälle i akt för att trösta och ingjuta hopp i dem han mötte. Tack vare denna befrielsens vandring bort ifrån vår egoism, kan vi växa i medmänsklighet och erövra den frihet som förverkligar vår personlighet helt och fullt.

 

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."

 

Jesus uppmanar oss att vara evangeliets vittnen, även när vår trohet till evangeliet sätts på prov av små och stora missförstånd från den sociala miljö som vi lever i. Jesus är med oss, och han vill att vi ska vara tillsammans med honom i ett liv tillägnat det högsta av ideal: det universella broderskapet, kärlekens civilisation.

 

Denna radikalitet i kärleken är ett djupt behov i människans hjärta, vilket även människor från andra religioner, som har följt sitt samvetes röst helt och fullt, vittnar om. Gandhi skriver: “Om någon skulle döda mig och jag skulle dö med en bön för min mördare på mina läppar, och med minnet av Gud och med medvetenheten om hans levande närvaro i mitt hjärtas helgedom, bara då kan man säga att jag har den starkes ickevåld.” 

 

Chiara Lubich har i mysteriet om den korsfäste och övergivne Jesus hittat medicinen som kan läka alla personliga sår och alla splittringar mellan människor, grupper och folk, och hon har delat med sig av denna upptäckt till många. 2007, i samband med ett möte för rörelser och grupper från olika kyrkor, skrev hon:

 

”Även var och en av oss, i våra liv, lider av smärtor som åtminstone lite grand liknar hans. [...] När vi känner dessa smärtor, kan vi påminna oss om honom som har gjort dem till sina: de är nästan en närvaro av honom, en delaktighet i hans smärta. Låt oss göra som Jesus som inte förblev handlingsförlamad utan ropade: 'Fader i dina händer lämnar jag min ande' (Luk 23:46), när han överlämnade sig till fadern.

Liksom han kan även vi gå utöver smärtan och övervinna prövningen genom att säga till honom: 'I detta älskar jag dig, du den övergivne Jesus, jag älskar dig, jag blir påmind om dig, detta är ett av dina uttryck, ett av dina ansikten'. Om vi sedan i nästa ögonblick av hela vårt hjärta älskar vår broder och syster och gör det som Gud vill att vi ska göra, så upplever vi, i de flesta fall, att smärtan omvandlas till glädje … I de små grupper som vi lever i kan det finnas små eller stora splittringar. Även i den smärtan kan vi se hans ansikte, övervinna den smärtan i oss och göra allt vi kan för att återuppbygga broderskapet med de andra. [...] Förebilden och vägen för delandets kultur är den korsfäste och övergivne Jesus.” 

 

Letizia Magri

 

  Pyarelal, Mahatma Gandhi: The Last Phase, Volym 2, Navajivan Publishing House, 1956

  C. Lubich, Towards a culture of comunion, Internationellt möte “Together for Europe”, Stuttgart, 12 maj 2007, websida: http://www.together4europe.org/

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.