chiara-160x122.jpg

Ord att leva
december 2018

”Gläd er alltid i Herren”   

(Fil 4:4)

Läs mer...

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - februari 2018

“Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten” (Upp 21:6)

Aposteln Johannes skriver Uppenbarelseboken som tröst och uppmuntran för sina samtida kristna, som stod inför de förföljelser som vid den tiden hade brett ut sig. Rik på symbolik, uppenbarar denna bok Guds syn på historien och dess fullbordande: hans slutgiltiga seger över alla ondskans krafter. Denna bok är lovprisningen av ett mål, av Guds djupa och härliga plan för mänskligheten.

Den är löftet om att bli befriad från alla lidanden: Gud själv kommer att ”torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.” (Upp 21:4).

 

“Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten”.

 

Detta perspektiv gäller i nutid, för alla dem som uppriktigt orienterar sina liv efter Gud och efter Ordet som uttrycker hans planer; för de som ivrigt törstar efter sanning, rättvisa, broderskap. Att känna törsten, att söka, är för Gud en positiv egenskap, en god början. Han till och med lovar oss livets källa.

Vattnet som Gud utlovar ges oss gratis. Det erbjuds alltså inte bara till dem som hoppas vinna Guds välbehag av egen ansträngning, utan till alla som, tyngda av den egna bräckligheten, överlämnar sig åt hans kärlek, i förvissningen om att bli helade och därmed få erfara livets fullhet och glädje.

Alltså kan vi fråga oss själva: vad är det vi törstar efter? Och vilka källor söker vi oss till för att släcka törsten?

 

“Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten”.

 

Vi kanske törstar efter bekräftelse, efter att ta plats i samhället eller efter att förverkliga våra planer... Dessa är legitima strävanden som dock kan driva oss till källor förorenade av egoism, av egenintressets trångsynthet, t.o.m. av utnyttjande av de svagaste individerna.  Folken som lider av brist på källor med rent vatten känner väl till vilka katastrofala konsekvenser bristen på denna resurs, nödvändig för att garantera liv och hälsa, kan få.

Men om vi gräver djupare i vårt inre kommer vi att finna en annan törst som Gud själv har lagt där: att leva livet vi fått som en gåva och att ge det vidare. Låt oss därför ösa ur evangeliets rena källa, och befria oss från det skräp som kanske täcker den. Låt oss i vår tur omvandlas till källor av den kärlek som är generös, välkomnande och som ges gratis, utan att ge upp inför vandringens oundvikliga svårigheter.

.  

 

“Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten” 

 

 

När vi kristna oss emellan förverkligar budet om ömsesidig kärlek, tillåter vi Gud att ingripa på ett alldeles särskilt sätt, så som Chiara Lubich skriver:

"Varje stund som vi försöker att leva evangeliet, är en droppe som vi får dricka av det levande vattnet. Varje kärleksfylld handling mot vår nästa är en klunk av det vattnet. Ja, detta levande och dyrbara vatten har denna särskilda egenskap, att det springer fram ur vårt hjärta varje gång som vi öppnar det för att visa kärlek mot alla. Guds källa är en källa som skänker vatten i samma mån som dess djupa ådra tjänar till att släcka törsten hos människorna runt omkring oss, med små eller stora handlingar av kärlek. Om vi fortsätter att ge, kommer denna fontän av frid och liv att ge vatten i allt rikare mått, utan att någonsin sina. Det finns också en annan hemlighet som Jesus har uppenbarat för oss, en slags brunn utan botten att ösa ur. När två eller tre är förenade i hans namn och älskar varandra med hans egen kärlek, är han mitt ibland dem. Det är då som vi känner oss fria, fyllda av ljus och som floder av levande vatten strömmar från vårt inre. Det är Jesu löfte som förverkligas eftersom det är från honom själv, närvarande mitt ibland oss, som det vattnet springer fram som släcker törsten för evigt.” 

 

 

 

Letizia Magri

 

 

 

 

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.