chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

'

Ord att leva augusti 2014

”Förlåt din nästa den orätt han har gjort,
så utplånas dina egna synder när du ber." (Syr 28:2)

Detta Ord att leva är taget ur en av Gamla Testamentets apokryfiska skrifter, skriven omkring 180 f. Kr. av Jesus Ben Syrak, en vis man och skriftlärd som undervisade i Jerusalem. Han lär ut ett tema som är kärt för hela den bibliska vishetstraditionen: Gud är barmhärtig mot syndare och vi måste ta efter hans handlingssätt. Herren förlåter all vår skuld eftersom han är "barmhärtig och nådig..., sen till vrede och rik på kärlek". Han överser med människornas synder, han glömmer dem genom att kasta dem bakom sig. Gud förlåter därför att han, likt alla föräldrar, vill sina barn väl och alltså alltid ursäktar dem, skyler över deras misstag, visar förtroende och uppmuntrar dem utan att någonsin tröttna.

Eftersom Gud är far och mor, så nöjer han sig inte med att bara förlåta sina barn. Hans högsta önskan är att de ska vara som syskon, komma överens, vilja varandra väl och älska varandra. Ett världsomfattande syskonskap, det är Guds stora projekt för mänskligheten. Ett broderskap starkare än de ofrånkomliga skillnaderna, spänningarna och agg som lätt kryper sig på genom missförstånd och misstag.

Ofta havererar familjen därför att man inte förmår förlåta varandra. Gammalt groll befäster motsättningar mellan släktingar, samhällsgrupper och folk. Det förekommer till och med att man uppmanar till att inte glömma lidna oförrätter, att odla hämndkänslor... Ett dovt agg förgiftar själen och fräter på hjärtat.

Somliga ser förlåtelsen som en svaghet. Men nej, den är istället uttryck för extremt mod, den är sann kärlek, den mest äkta eftersom den är osjälvisk. "Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det?" – säger Jesus – detta kan ju alla göra. "Men jag säger er: älska era fiender."

Även vi förväntas ha, efter Jesu föredöme, en faderlig och moderlig kärlek, en barmhärtig kärlek gentemot dem vi möter under vår dag, särskilt mot dem som begår fel. Av dem som dessutom är kallade att leva en gemenskapsspiritualitet, med andra ord den kristna spiritualiteten, begär Nya Testamentet ännu mera: "Förlåt varandra.” Den ömsesidiga kärleken förutsätter något av en pakt oss emellan: att alltid vara beredda att förlåta varandra. Bara på det viset kan vi bidra till att skapa det världsomfattande syskonskapet.

”Förlåt din nästa den orätt han har gjort,
så utplånas dina egna synder när du ber."

Dessa ord inbjuder oss inte endast att förlåta, de påminner oss också om att förlåtelsen är det nödvändiga villkoret för att också vi själva ska bli förlåtna. Gud hör oss och förlåter oss i den mån vi själva förlåter. Jesus själv förmanar oss: "Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” "Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.” Om hjärtat är förhärdat av hat så kan det heller inte känna igen och ta emot Guds barmhärtiga kärlek.

Hur ska vi då leva detta ord? Helt säkert genom att förlåta genast ifall det skulle finnas någon som vi ännu inte har försonats med. Men det räcker inte. Vi måste leta igenom vårt hjärtas innersta vrår och avlägsna även vanlig likgiltighet, brist på välvilja, överlägsna attityder och nonchalans gentemot var och en som vi möter.

 

Inte nog med detta, utan vi måste arbeta förebyggande. Varje morgon kan jag börja se alla jag möter med nya ögon – i familjen, i skolan, på arbetet, i affären – redo att ha överseende med sådant i deras sätt som inte passar mig, beredd att inte döma, beredd att visa förtroende för dem, att alltid hoppas, att alltid tro. Jag kan möta var och en med ett fördomsfritt hjärta, med denna allomfattande förlåtelse. Jag ska inte lägga deras brister på minnet, utan överskyla allt med kärlek. Och under dagens lopp försöker jag gottgöra en otrevlighet, en brist på tålamod, genom att be om ursäkt eller uttrycka en vänskaplig gest. När jag spontant känner motvilja gentemot en annan kan jag istället ge plats åt en hållning av total öppenhet, av gränslös barmhärtighet, helhjärtad förlåtelse och medkänsla, samt lyhördhet för dennes behov.

Då kommer även jag, under bönen till Fadern, framförallt när jag ber honom om förlåtelse för mina tillkortakommanden, att uppleva att min bön blir hörd. I fullständig tillit kommer jag att kunna säga: "Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.”

Chiara Lubich (2002)

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.