chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva Februari 2015

”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.” (Rom 15:7)

Aposteln Paulus tänkte resa till Rom och sedan fortsätta därifrån till Spanien. För att förbereda sin ankomst skriver han ett brev till församlingarna i staden. Där fanns ett djupt och ärligt bejakande av evangeliet, vilket senare skulle bevisas av de otaliga martyrerna. Men precis som på andra ställen fanns det även spänningar, missförstånd och till och med maktkamp. De kristna i Rom utgjorde en mångfald av sociala, kulturella och religiösa bakgrunder. Där fanns de som hade sina rötter i judendomen, i den grekiska kulturen och i romarrikets religion. Några kanske kom från stoicismen eller andra filosofiska riktningar. De hade med sig sina egna traditioner och tänkesätt, och sina egna övertygelser i etiska frågor. Paulus kallade några av dem ”svaga” för att de följde särskilda kostregler, till exempel att undvika kött, eller för att de höll sig till särskilda fastedagar. Andra kallade han ”starka” för att de stod fria från yttre påtryckningar och inte var bundna till särskilda regler för mat eller andra ritualer. Till dem alla riktar Paulus en stark uppmaning:

”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.”

Redan tidigare i sitt brev hade han berört ämnet. Först vände han sig till de ”starka” och inbjöd dem att godta de ”svaga” utan att ”sätta er till doms över olika uppfattningar”. Sedan uppmanade han de ”svaga” att i sin tur ta emot de ”starka” utan att döma, eftersom de själva blivit godtagna av Gud.

Paulus är övertygad om att var och en, med sin egen åsikt och sina traditioner, handlar av kärlek till Herren. Därför finns det ingen anledning att döma den som tänker annorlunda, än mindre att inta en attityd av arrogans och överlägsenhet. Istället ska man inrikta sig på att göra gott mot alla och ”bygga upp gemenskapen” (Rom 14:1-23).

Här handlar det om att tillämpa den stora kristna livsnormen som Paulus påminde om i sitt brev: Kärleken är lagens fullhet (Rom 13:10). De kristna i Rom levde ”inte längre efter kärlekens bud” (Rom 14:15) då de brast i den syskonskapets anda som ska genomsyra varje församling.

Aposteln framhåller Jesus som förebilden i ömsesidigt godtagande, när han i sin död tog på sig våra svagheter istället för att tänka på sig själv (Rom 15:1-3). Upphöjd på korset drog han alla till sig, och han tog emot juden Johannes lika fullt som den romerske militären, Maria Magdalena lika fullt som rövaren som var korsfäst vid hans sida.

”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.”

Också i våra församlingar kan det finnas, precis som i Rom, osämja och mot-sättningar mellan olika synsätt och kulturer som står långt från varandra, trots att vi alla är älskade av Gud och ”kallade att vara hans heliga” (Rom 1:7). Ofta finns det slitningar mellan förnyare och traditionsbevarare, el-ler, förenklat uttryckt, mellan öppna och mindre öppna människor, mellan dem som önskar en mer social eller mer andlig kristendom.

Olikheterna förstärks av politiska uppfattningar och sociala klyftor. Vår tids immigration tillför ytterligare en mångfaldens dimension till våra gudstjänster och församlingsgemenskaper.
Samma spänningar kan uppstå på flera områden: i relationen mellan kristna av olika samfund, inom familjen, på arbetsplatsen och i politiken.

Frestelsen ligger nära till hands att döma den som inte tycker som en själv, att se sig själv som överlägsen, vilket ger ett livlöst tillstånd av låsta positioner och ömsesidigt exkluderande.

Den modell som Paulus framhåller är inte en utslätande likformighet, utan en berikande gemenskap mellan olikheter. Det är inte för intet som Paulus i samma brev, två kapitel innan detta stycke, talar om enheten i kroppen och olikheterna hos dess lemmar, och om mångfalden av de nådegåvor som bygger upp församlingen (Rom 12:3-13). För att använda en bild från påven Franciskus, så är denna modell inte en sfär där var och en är på ett visst avstånd från centrum och från varandra. Det handlar om något mycket mer mångsidigt än så. Det är en asymmetrisk modell med olika kontaktytor, där alla delar behåller det som är unikt för dem. ”Till och med de som kan kritiseras för sina fel, har något att ge som inte får gå förlorat. Det är folkens enhet, som i det världsvida sammanhanget bevarar sin särprägel. Det är summan av människor i ett samhälle som söker allas bästa och som verkligen inkluderar alla.”

”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.”

Ord att leva är en brinnande uppmaning att ta vara på det positiva hos den andre, om inte annat så för att Kristus gav sitt liv också för den människan som jag ville döma. Det är en inbjudan att lyssna och sänka sina egna för-svar, att vara öppen för förändring, att ta emot olikheterna med respekt och kärlek, för att kunna utgöra en mångfaldens och enhetens gemenskap.

Evangeliska kyrkan i Tyskland valde detta bibelord att leva efter under hela 2015. Under den här månaden vill vi dela detta med kristna från olika kyrkor, som ett tecken på att vi tar emot varandra.

På så vis kan vi samstämt ge Gud äran, med ett hjärta och en själ. Chiara Lubich sa vid ett besök i den reformerta Petruskatedralen i Genève: ”Vår tid… begär av var och en av oss att visa kärlek, enhet, gemenskap, solidaritet. Kyrkorna är kallade att återupprätta enheten som trasats sönder under århundraden. Detta är reformernas reform, som Himlen ber oss om. Det är det första, oumbärliga steget på väg mot det världsvida syskonskapet bland alla människor i världen. Ja, världen kommer att tro, om vi är enade.”

Fabio Ciardi

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.