chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva Augusti 2015

Lev i kärlek (Ef 5:2)

Detta ord innesluter hela den kristna etiken. Om människans agerande vill vara så som Gud avsåg det då vi skapades, alltså genuint mänskligt, måste det vara drivet av kärleken. Livets vandring fram till målet måste ledas av kärleken, hela lagens sammanfattning.

Aposteln Paulus riktar denna uppmaning till de kristna i Efesos, som avslutning och sammanfattning av allt som han nyss skrivit till dem om det kristliga levnadssättet: gå över från den gamla människan till den nya människan, vara sanna och ärliga sinsemellan, inte stjäla, kunna förlåta varandra, göra det som är gott..., med andra ord "leva i kärlek”.

Det är värt att läsa hela avsnittet som innehåller det kraftfulla ordet som ska ledsaga oss under hela månaden: «Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud».

Paulus är övertygad om att alla våra beteenden måste ha Guds eget som förebild. Om kärleken är Guds kännetecken, så måste också hans barns vara det: de måste efterlikna honom i detta.

Men hur kan vi lära känna Guds kärlek? För Paulus är det klart och tydligt: den uppenbarar sig i Jesus, som visar på hur, samt hur mycket Gud älskar. Aposteln har själv erfarit att han «har älskat mig och offrat sig för mig» (Gal 2:20) och uppenbarar detta nu för alla, för att det ska erfaras av hela gemenskapen.

Lev i kärlek

Vilket är då måttet på Jesu kärlek, som vår kärlek ska anpassa sig efter?

Goda, onda, syndare... Jesus gör ingen skillnad. Till Sackeus, den hatade tullindrivaren, säger Jesus: “Får jag komma hem till dig på middag ikväll?”Som vi vet har den inga gränser, den varken utestänger eller favoriserar någon. Jesus dog för alla, även för sina fiender, för dem som höll på att korsfästa honom, precis som Fadern som i sin universella kärlek låter solen skina och regnet falla över alla, goda och onda, syndare och rättfärdiga. Han tog sig framförallt an de små och de fattiga, de sjuka och de uteslutna; till sina vänner hade han en intensiv kärlek; han stod lärjungarna särskilt nära... Han sparade inte på kärlek, utan nådde ända till det yttersta med att skänka sitt liv.

Och nu kallar han alla att sinsemellan dela hans egen kärlek, att älska så-som han har älskat. Denna kallelse är så krävande att den kan skrämma oss. Hur kan vi efterlikna Gud som älskar alla, alltid, först? Hur ska vi älska med samma mått som Jesus? Hur kan vi "leva i kärlek", precis som detta ord att leva begär av oss?

Detta är möjligt endast om vi själva först fått erfara att vi är älskade. I ordet "lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss", kan uttrycket så som även över-sättas med därför att.

Lev i kärlek

Att leva är här likvärdigt med att agera, att bete sig, d.v.s. att alla våra handlingar måste drivas och besjälas av kärleken. Och det är nog inte en slump att Paulus använder detta dynamiska ord för att påminna oss om att: älska är något man lär sig, att vi har en hel väg att gå för att uppnå ett öppet hjärta såsom Guds. Han använder sig också av andra bilder för att peka på behovet av ständiga framsteg, som växandet från spädbarn till vuxen ålder (jfr 1 Kor 3:1-2), åkerns utveckling, byggandet av ett hus, löparna som tävlar om priset (jfr 1 Kor 9:24).

Vi blir aldrig färdiga. Det krävs tid och uthållighet för att nå fram till målet, utan att ge upp inför svårig-heterna, utan att någonsin nedslås av misslyckanden och felsteg, alltid redo att börja om, utan att nöja oss med medelmåttighet.

Lev i kärlek

Vilket är då måttet på Jesu kärlek, som vår kärlek ska anpassa sig efter?

Som vi vet har den inga gränser, den varken utestänger eller favoriserar någon. Jesus dog för alla, även för sina fiender, för dem som höll på att korsfästa honom, precis som Fadern som i sin universella kärlek låter solen skina och regnet falla över alla, goda och onda, syndare och rättfärdiga. Han tog sig framförallt an de små och de fattiga, de sjuka och de uteslutna; till sina vänner hade han en intensiv kärlek; han stod lärjungarna särskilt nära... Han sparade inte på kärlek, utan nådde ända till det yttersta med att skänka sitt liv.

Och nu kallar han alla att sinsemellan dela hans egen kärlek, att älska så-som han har älskat. Denna kallelse är så krävande att den kan skrämma oss. Hur kan vi efterlikna Gud som älskar alla, alltid, först? Hur ska vi älska med samma mått som Jesus? Hur kan vi "leva i kärlek", precis som detta ord att leva begär av oss?

Detta är möjligt endast om vi själva först fått erfara att vi är älskade. I ordet "lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss", kan uttrycket så som även över-sättas med därför att.

Lev i kärlek

Att leva är här likvärdigt med att agera, att bete sig, d.v.s. att alla våra handlingar måste drivas och besjälas av kärleken. Och det är nog inte en slump att Paulus använder detta dynamiska ord för att påminna oss om att: älska är något man lär sig, att vi har en hel väg att gå för att uppnå ett öppet hjärta såsom Guds. Han använder sig också av andra bilder för att peka på behovet av ständiga framsteg, som växandet från spädbarn till vuxen ålder (jfr 1 Kor 3:1-2), åkerns utveckling, byggandet av ett hus, löparna som tävlar om priset (jfr 1 Kor 9:24).

Vi blir aldrig färdiga. Det krävs tid och uthållighet för att nå fram till målet, utan att ge upp inför svårig-heterna, utan att någonsin nedslås av misslyckanden och felsteg, alltid redo att börja om, utan att nöja oss med medelmåttighet.

Lev i kärlek

Vilket är då måttet på Jesu kärlek, som vår kärlek ska anpassa sig efter?

Som vi vet har den inga gränser, den varken utestänger eller favoriserar någon. Jesus dog för alla, även för sina fiender, för dem som höll på att korsfästa honom, precis som Fadern som i sin universella kärlek låter solen skina och regnet falla över alla, goda och onda, syndare och rättfärdiga. Han tog sig framförallt an de små och de fattiga, de sjuka och de uteslutna; till sina vänner hade han en intensiv kärlek; han stod lärjungarna särskilt nära... Han sparade inte på kärlek, utan nådde ända till det yttersta med att skänka sitt liv.

Och nu kallar han alla att sinsemellan dela hans egen kärlek, att älska så-som han har älskat. Denna kallelse är så krävande att den kan skrämma oss. Hur kan vi efterlikna Gud som älskar alla, alltid, först? Hur ska vi älska med samma mått som Jesus? Hur kan vi "leva i kärlek", precis som detta ord att leva begär av oss?

Detta är möjligt endast om vi själva först fått erfara att vi är älskade. I ordet "lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss", kan uttrycket så som även över-sättas med därför att.

Lev i kärlek

Att leva är här likvärdigt med att agera, att bete sig, d.v.s. att alla våra handlingar måste drivas och besjälas av kärleken. Och det är nog inte en slump att Paulus använder detta dynamiska ord för att påminna oss om att: älska är något man lär sig, att vi har en hel väg att gå för att uppnå ett öppet hjärta såsom Guds. Han använder sig också av andra bilder för att peka på behovet av ständiga framsteg, som växandet från spädbarn till vuxen ålder (jfr 1 Kor 3:1-2), åkerns utveckling, byggandet av ett hus, löparna som tävlar om priset (jfr 1 Kor 9:24).

Ingen förvånas över ett barn som faller. På det sättet ser Gud oss – det är vår uppgift att resa oss upp och börja om igen.Vi blir aldrig färdiga. Det krävs tid och uthållighet för att nå fram till målet, utan att ge upp inför svårig-heterna, utan att någonsin nedslås av misslyckanden och felsteg, alltid redo att börja om, utan att nöja oss med medelmåttighet.

I detta avseende skrev Augustinus av Hippo, kanske med sin egen plågade livsresa i åtanke: «Var aldrig nöjd med det du är, om du vill nå fram till det du ännu inte är. Därför att när du känner dig tillfreds, då stannar du upp; och till och med säger: “Det är bra så”, och då sjunker du ihop. Öka ständigt, stå aldrig still, fortsätt framåt hela tiden: stanna inte upp längs vandringen, titta inte bakåt, vik inte av. Den som inte fortsätter framåt hamnar efter».

Lev i kärlek

Hur lever man i kärlek?

Eftersom uppmaningen – lev i kärlek - är riktad till hela församlingen, är det en fördel om vi kan hjälpa varandra. Att leva ensam, isolerad från andra, är ju många gånger både tråkigt och svårt.

Vi skulle kunna börja med att hitta ett tillfälle att uttala vår önskan att hjälpa varandra – oss emellan, med vännerna, med familjemedlemmarna och med medlemmarna i vår församling...

Vi skulle kunna dela de positiva erfarenheterna med varandra om hur vi har levt i kärlek, så att vi kan lära av varandra.

Vi kan anförtro våra misstag och våra felsteg åt dem som kan förstå, för att kunna hjälpa oss tillrätta.

Även den gemensamma bönen kan ge oss ljus och kraft att fortsätta framåt.

Enade sinsemellan och med Jesus mitt ibland oss – han som är själva livet! – kommer vi att fortsätta och så småningom fullborda våra liv. Vi kommer att så kärlek omkring oss och nå fram till målet: Kärleken.

Fabio Ciardi

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.