chiara-160x122.jpg

Ord att leva
Novembre 2017

“Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare."
(Mat 23:11)

Läs mer...


Enad Värld

Arkiv Ord att leva

Ord att leva - Februari 2016

“Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er” (Jes 66:13)

Vem har inte sett ett barn som gråtande kastar sig i sin mammas armar? Vad som än hänt, bagatellartat eller allvarligt, torkar mamman barnets tårar, överöser det med bevis på hennes ömhet och strax därpå ler barnet igen. Att känna hennes blotta närvaro och kärlek är nog. Så gör Gud mot oss, och jämför sig med en moder.

Dessa är de ord som Gud riktar till sitt folk som återvänt efter exilen i Babylonien. Efter att ha sett sina egna hus och templet förstöras, efter att ha blivit deporterat till ett främmande land där de upplevt besvikelse och förtvivlan, återvänder folket till sitt hemland där de är tvungna att börja om bland förstörelsens ruiner.

Tragedin som Israel genomlidit är densamma som upprepar sig hos flera folk i krig, hos offren för terroristdåd eller för omänsklig exploatering. Ödelagda byggnader och vägar, raserade platser som varit symbol för deras identitet, plundring av egendom, förstörelse av kultplatser. Så många kidnappade, miljoner människor tvingade på flykt, tusentals som möter döden i öknen eller havet. Det tycks vara en apokalyps.

Månadens Ord att leva är en inbjudan till att tro på Guds kärleksfulla ingripande även där man inte märker hans närvaro. Ett fredsbudskap. Han är nära den som utsätts för förföljelse, orättvisor, exil. Han är med oss, vår familj och vårt folk. Han känner till både vår individuella smärta och hela mänsklighetens. Han har gjort sig till en av oss, ända till döden på korset. Därför kan han förstå och trösta oss. Precis som en mamma som tar sitt barn i famnen och tröstar det.

Man måste öppna både ögon och hjärta för att kunna “se” det. I den mån som vi erfar hans kärleks ömhet, kommer vi att kunna ge den vidare till alla de som lever under prövning och smärta och vi kan bli bärare av tröst. Det menar även aposteln Paulus i sitt brev till korinthierna: «så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt» (2 Kor 1:4).

Det är även Chiara Lubichs personliga och konkreta erfarenhet: «Herre, ge mig alla som är ensamma... jag har i mitt hjärta känt samma smärta som fyller ditt hjärta över all övergivenhet som hela världen lider av. Jag älskar alla som är sjuka och ensamma. Vem torkar deras tårar? Vem begråter deras långsamma död? Och vem sluter i sin famn ett förtvivlat hjärta? Låt mig, o Gud bli ditt sakrament i världen som gör din kärlek uppenbar. Dina armar, som drar all världens ensamhet till sig och förtär den i kärlek.»1.

Fabio Ciardi

Vi kommer att leva detta ord - som valts av en ekumenisk grupp i Tyskland - tillsammans med många andra systrar och bröder från olika Kyrkor, för att under hela året vandra med detta löfte från Gud.

1 Ur: Chiara Lubich: ”Meditationer”, Ny Stad förlag, 1979, sida 11

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.