Ord att leva - mars 2019

”Var barmhärtiga så som er fader är barmhärtig”   (Luk. 6:36)

Enligt Lukas skildring, efter att ha förkunnat saligprisningarna för sina lärjungar, ger Jesus oss sin revolutionära inbjudan om att älska varje människa som en syster eller bror, till och med om de skulle visa sig vara fiender. Jesus vet det väl och förklarar det för oss: Vi är alla syskon eftersom vi har en enda Far, som alltid söker efter sina barn. Han vill ha en relation med oss, han kallar oss att ta vårt ansvar, men samtidigt är hans kärlek en kärlek som är omhändertagande, helande och närande. Ett moderligt förhållningssätt med medkänsla och ömhet. Detta är Guds nåd, som riktas personligen till varje människa, med alla dess svagheter. I själva verket föredrar han den som är marginaliserad, utesluten och förkastad. Barmhärtigheten är en kärlek som fyller vårt hjärta för att sedan flöda över till andra, till dem i vår närhet såväl som till främlingar, runtom i vårt samhälle. Eftersom vi är barn till denna Gud kan vi efterlikna honom i det som kännetecknar honom: kärleken, gästfriheten och förmågan att vänta in den andre.

 

”Var barmhärtiga så som er fader är barmhärtig”  

 

I vårt personliga och sociala liv andas vi tyvärr en atmosfär av växande fientlighet och konkurrens, ömsesidig misstänksamhet, kategoriska fördömanden och rädsla för den andre. Agget ackumuleras och leder till konflikter och krig. Som kristna kan vi gå emot strömmen genom att ge ett starkt vittnesbörd: Vi kan ta steget att bli fria från oss själva och yttre omständigheter och börja återuppbygga de försvagade och brutna relationerna i familjen, på arbetsplatsen, i församlingen eller i det politiska partiet.

 

Om vi har gjort någon illa, låt oss ha modet att be om förlåtelse och börja om. Det är en handling med stor värdighet. Och om någon verkligen har kränkt oss, försöker vi förlåta honom eller henne, för att skapa nytt utrymme för personen i vårt hjärta, så att även hans eller hennes sår kan läka. Men vad är förlåtelse? "Förlåtelse är inte glömska, […] inte svaghet, […] det består inte i att ta lätt på det som är allvarligt, eller tycka att det är bra som i själva verket är dåligt, […] det är inte likgiltighet. Förlåtelse är en klarsynt viljehandling och sedan en frihet som består i att välkomna den andre som han eller hon är, trots det som han eller hon har gjort, precis som Gud välkomnar oss syndare, trots våra fel. Förlåtelse innebär att inte ge igen med samma mynt, utan att göra som Paulus säger: ’Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.’12

 

Att ha ett sådant sinnelag kan inte improviseras fram. Det är en daglig erövring, en ständig tillväxt i vår identitet som Guds barn. Framför allt är det en gåva från Fadern, som vi kan och måste be om.

 

”Var barmhärtiga så som er fader är barmhärtig”  

 

En ung filippinsk kvinna berättar: "Jag var bara elva år när min far dödades, men ingen rättvisa skipades eftersom vi var fattiga. När jag växte upp, studerade jag juridik med en önskan att skapa rättvisa för min fars död. Men Gud hade en annan plan för mig: En kollega bjöd in mig till ett möte med människor som var helhjärtat engagerade i att leva evangeliet. Jag började att göra detsamma. En dag bad jag Jesus att lära mig hur jag skulle leva hans ord: "Älska era fiender"3 på ett verkligt sätt, eftersom jag fortfarande kände hat inom mig mot de män som dödade min far. Följande dag, på arbetet, träffade jag ledaren för den kriminella gruppen. Jag hälsade på honom med ett leende och frågade hur hans familj mådde.

 

 

Den hälsningen gjorde honom förvånad och jag blev ännu mer överraskad över vad jag hade gjort. Hatet inom mig började smälta och förvandlades till kärlek. Men det var bara första steget: Kärleken är kreativ! Jag tänkte att varje medlem av den kriminella gruppen behövde få vår förlåtelse. Min bror och jag åkte för att träffa dem för att återställa vår relation och vittna för dem om att Gud älskar dem! En av dem bad oss om förlåtelse för vad han hade gjort och om förbön för sig och sin familj."

 

Letizia Magri

 

 

______________________________________

1 Rom 12:21

2 Lubich, Chiara. 1993. Costruire sulla roccia [Att bygga på berget]. Rom: Città Nuova, sid 56.

3 Matt 5:44 och Luk 6:27

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.