Stockholm, fredag den 7 april 2017 

 

Efter dagens terrorattack i Stockholm går våra tankar och böner till de omkomna, de skadade och de sörjande. Vi tanker även på den personal och de medmänniskor som arbetar på plats.

 

Låt oss akta oss för ryktesspridning och skuldbeläggande, och alltid förenas i strävan efter det goda.

Bryssel ett år senare

 

Datumet 22 mars kommer vi aldrig att glömma. Nu har det gått ett år efter den förskräckliga dagen, och alla kommer ihåg den på sitt sätt. Med mina kollegor på högstadiet och gymnasiet som ligger på gränsen med kommunen Molenbeek, gick vi kl.08:30 in i klassrummet för att börja med klassrådet. En av kollegorna hade precis läst på sin smartphone att det hade hänt något på flygplatsen Zaventem, troligen en explosion, möjligtvis med några döda. Så började klassråden, och så småningom kom det in allt fler meddelanden och förvirringen tog över. Sedan kom meddelandet att vi alla skulle stanna inomhus. Timmarna flöt på och vi mottag meddelanden om attackerna i Zaventem och tunnelbanestation Maelbeek. Klockan 16 fick vi lov att lämna skolan. Dagarna därpå var nästintill surrealistiska. Livet gick vidare, men alla var någon annanstans med sina tankar. Mot slutet av veckan lade vi en sorgebok, med ritningar och texter av eleverna, på Börstorget. Under många dagar samlades här hundratals människor i tystnad och samhörighet.

I de dagar och veckor som följde byttes bedövningen mot sorg, och känslor av smärta, rädsla, misstänksamhet. Många frågor väcktes. Hur kunde det här hända? Hur kunde unga radikaliserade människor i Molenbeek göra något sådant omänskligt? Vilka ideologiska strömningar finns i den muslimska gemenskapen? Och den övergripande frågan: vart är samhället på väg? Om det har hänt en gång, så kan det hända igen… Hur kan vi förebygga detta? Hur kan vi hindra att medborgare delar upp sig i två fraktioner som kämpar mot varandra.

 

Läs mer...

I syrien, en tårarnas fastetid

Ärkebiskopen i Damaskus berättar om sitt land efter 6 års krig – ett område med ruiner, övergivna församlingar, omintetgjord barndom och den dagliga kampen för att hitta mat och vatten.

 

En stor grupp av katolska biskopar – vänner till Focolarerörelsen – träffas på sitt årliga möte 7-12 mars i Focolares kongresscentrum i Castelgandolfo (Italien). Bland dem den maronitiska ärkebiskopen Samir Nassar från Damaskus som ombads att berätta om sitt land.

Läs mer (på engelska) ... 

 

Copyright © 2015 Focolarerörelsen i Sverige - All Rights Reserved.