• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Börja om genom att sätta din tillit till Gud.

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Maria Voce: att bygga relationer med alla, det är Focolares viktigaste bidrag

Hur har Maria Voce levt sin roll som den första presidenten för Focolarerörelsen efter Chiara Lubich? I en nyligen gjord intervju med Vatikanradion den 27 januari talar hon om den aktuella situationen för rörelsen och hur den relaterar till påven Franciskus. Vi publicerar nedan några av de huvudområden som omfattas.

Det är verkligen inget litet företag att presidera över en så stor och komplex verklighet som Focolarerörelsen är, med över 2 miljoner människor som följer dess budskap i 182 länder. Den avgående presidenten Maria Voce, är född i provinsen Cosenza i södra Italien, advokat i grunden, och har ytterligare studier inom teologi och kanonisk rätt (kyrkorätt).

I denna intervju för Vatikanradion berättar hon om sin erfarenhet av 12 år som ansvarig för rörelsen.

-Glädje och lidande, till och med misslyckanden här och där, med begränsningar och möjligheter: Rörelsens liv har såklart alltid utgjorts av detta, såsom de senaste årens utmaningar.

Om du med några få ord skulle behöva beskriva vad Focolares verklighet är idag, vad skulle du säga då?

Jag skulle kunna beskriva det som ett träd, ett träd som kan ha fällt en del av sina blommor och löv, kanske blir det mer höstlikt som bild, men ett träd med samma starka rötter intakta. Dessa rötter kan innehålla och upprätthålla saven och värmen som är nödvändig för att ge näring till frön från detta träd, som redan har spridit sig över alla kontinenter över hela världen. Därför har den fortfarande möjligheten att fortsätta att nära dem och få dem att gro, eftersom de faktiskt redan har grott på många ställen. Just nu kanske vi ser dem i en vintermiljö med vintertemperaturer, men det är på vintern som frön mognar under marken för att kunna blomstra på våren. Och jag tror att detta är en tid när trädet förbereder för en ny vår i rörelsen.

Angående Påven Franciskus och Focolare-rörelsen:

Ni är uppenbarligen överens i tanken om öppenhet för dialog, och har behov av att bygga en annan typ av värld. I synnerhet när det gäller påvens uppmaning till broderskap i den mänskliga familjen, finns rörelsen i frontlinjen när gäller dialog med personer i andra religioner och med de som har icke-religiösa övertygelser.

Hur ser du rörelsens bidrag i detta?

Jag anser att det är grundläggande. För det var alltid viktigt för Chiara redan från början. Utan tvekan genom nåden i enhetens karisma som kom från den Helige Ande, kände hon sig från början dragen till att närma sig varje person i en anda av syskonskap. Och det gjorde hon hela tiden, vem hon än mötte. I den första tiden med katoliker, som prelaterna som förhörde henne, som vi såg i den nya filmen om Chiara, till de fattiga människor som bor i Trento. Detsamma sen när hon träffade medlemmar från andra kyrkor, andra religioner eller människor utan religiös tro. Chiara såg bröder och systrar i alla, och hon behandlade dem som sådana. Chiara lärde oss detta tillvägagångssätt och det finns kvar i rörelsen, och vi ser detta som en utomordentlig kraftkälla.

Vi har också sett det nu i dessa dagar som lett till Generalförsamlingen. Medlemmar i rörelsen som tillhör olika kyrkor och religioner, eller personer av god vilja utan specifik religiös tillhörighet, har varit aktiva i förberedelserna och har särskilt vittnat om kärlekens kraft, kärleken som kan skapa relationer på alla nivåer; som är kapabel att övervinna konflikter, som kan göra det möjligt att träffa människor från en annan religion än din egen, även om ni fram till igår var svurna fiender. Och nu upptäcker vi varandra som individer som kan be tillsammans, som tillsammans kan söka meningen med livet, med pandemin, vad det innebär att leva för varandra och att agera i solidaritet med andra.

Vi har sett detta i deras tal av visdom, i deras intresse av vad rörelsen förbereder, i deras aktiva deltagande i förberedelserna för generalförsamlingen, i deras förslag, i deras liv, för uppenbarligen är de inspirerade av samma Heliga Ande som rör sig bortom alla gränser och hinder. Så jag har intrycket av att det är detta bidrag som påven känner att han kan lita på. Men inte bara påven, utan hela kyrkan och hela mänskligheten. Eftersom det finns ett oändligt stort behov av detta syskonskap och rörelsen har fått en speciell nåd att bygga det just på grund av enhetens karisma som kommer från Chiara.

När du talade om relationer kom du nyligen med några starka argument för behovet av att rörelsen tar ett nytt steg, för att förstå att Gud inte bara är kärlek utan också treenighet ...

Gud är treenighet, vilket betyder att Gud i sig själv är förhållande. Det betyder att alla som söker Gud måste bygga relationer för att hitta honom. Och jag tror inte att det finns någon som inte söker efter Gud. De kan söka efter sanning, och Gud är sanning. De kanske söker skönhet, och Gud är också skönhet. De kan söka efter godhet i världen, och Gud är också godhet. Gud är allt vad som människan kan söka efter, och kan hittas om vi bygger relationer. Och jag tror att alla är kapabla till detta, för vi är alla skapade till Guds avbild, efter Guds treenighet.

Enligt Focolares stadgar kommer presidenten för Marias verk (Focolarerörelsens officiella namn) alltid att vara en kvinna. Jag tror att rörelsen är en av få platser där man kan säga att det är en fördel att vara kvinna. Men det skickar också ett viktigt budskap till det civila samhället och kyrkan...

Jag måste erkänna att jag är lite förbryllad över användningen av ordet "fördel". För att säga sanningen så innebär att vara i spetsen för en rörelse som vår, att vara den första som tjänar, den första att älska mer, den första att acceptera utmaningar av alla slag, och som övervinner dem med hjälp av Gud och våra bröder och systrar.

Så även om det i en mening kan vara en fördel att anses vara kapabel att väljas, tror jag inte riktigt att det är så vi ser det. Och jag tror inte att Focolarekvinnorna, som är de enda som kan "sträva efter" detta, om du nu måste uttrycka det på det sättet, jag tror inte heller att de ser det så.

Det är mycket mer med en anda av kärlek och tjänande för Chiaras verk, som alla vill fortsätta att tjäna med samma kärlek som Chiara älskade, ledde och tjänade rörelsen.

Och sedan tror jag också att det kan vara ett vittnesbörd om den typ av jämlikhet, djupt syskonskap, lika värdighet, som går utöver skillnaderna mellan könen, som Gud förde till världen när han skapade mänskligheten till sin avbild och skapade man och kvinna.

 

Så förenat i denna komplementaritet, som respekterar mångfald och gör det möjligt för var och en att komma fram i sin egen förmåga att ge, som kommer att se olika ut eftersom Gud skapade två olika varelser, olika men skapade för att vara tillsammans och bygga mänskligheten tillsammans till hans avbild och likhet. På det sättet tror jag att det kan ses som ett tecken på framsteg, på något som växer fram mer och mer i kyrkan och i samhället. Men jag tror att det inte är något annat än en manifestation av kyrkans marianska profil, den profil som säger att Maria är kvinna, mor, men också drottning, och också med sin Son på Golgata grundare av kyrkan. I den bemärkelsen tror jag att det är ett privilegium som rörelsen kan vara stolt över och som kan erbjuda kyrkan och världen ett exempel och vara föregångare på något sätt.

Maria Voce, vad önskar du idag för Marias verk för framtidens?

För rörelsen skulle jag, liksom Chiara, önska den största trohet mot evangeliet, trofasthet som kan nå en heroisk nivå, för det är trohet att leva evangeliet konkret. Och jag skulle säga, för att detta verk ska fortsätta sin resa, trohet mot det ord i evangeliet som Gud ville uttala genom att sända denna karisma, nämligen ordet "enhet". Så trohet mot denna enhet, som måste vara total. Den måste kunna leva i relationer så som de levs i treenigheten, för att vittna för världen om att Gud existerar, att han genom rörelsen kan göra syskonskapet mer omfattande i kyrkan och världen, för att bidra till uppfyllandet av Jesu bön, ”Fader, att de alla ska vara ett”.