• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Jag gör den andres behov till mina egna

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Det är inte alltid lätt att ständigt på nytt tro på Guds kärlek

Ni vet att vår spiritualitet, som är vår väg till helighet, har en utgångspunkt, nämligen tron på Guds kärlek.Vissheten om att vi inte är ensamma, att vi inte är föräldralösa, eftersom vi har en Fader som är större än vi och som älskar oss. Det finns ett sätt att omsätta denna tro i handling, när någonting bekymrar oss och gör oss oroliga. Det kan handla om rädsla för framtiden, oro för vår hälsa, beredskap inför väntade faror, bekymmer för våra släktingar, oro för ett visst arbete, osäkerhet om hur vi ska agera, dåliga nyheter som gör oss upprörda. Kort sagt, fruktan av olika slag.

Just i dessa stunder, just i osäkerheten, vill Gud att vi skall tro på hans kärlek och han ger oss möjlighet att visa vår förtröstan... Gud vill att vi skall ta vara på dessa smärtsamma omständigheter för att visa att vi tror på Hans kärlek, att Han är vår Fader som har omsorg om oss. Det gäller att kasta alla våra bekymmer på honom, att lägga dem på honom. Skriften säger att vi skall kasta alla våra bekymmer på honom, ty han har omsorg om oss…

Gud är nämligen Fader och vill att hans barn skall vara lyckliga. Därför tar han alla deras bekymmer på sig. Dessutom är Gud kärlek, och han önskar att hans barn också skall vara kärlek. Alla våra bekymmer, vår oro och vår rädsla blockerar själen och stänger in den, så att den bara kretsar kring sig själv. Det hindrar själen från att öppna sig för Gud – genom att göra hans vilja – och för medmänniskan – genom att göra sig till ett med henne i sann kärlek.

Under Focolarerörelsens första tid, då den Helige Andes pedagogik lärde oss att ta de första stegen på kärlekens väg, var det en daglig erfarenhet för oss att "kasta alla bekymmer på Fadern", ja, vi gjorde det flera gånger om dagen. Vi hade just lämnat det rent mänskliga sättet att leva – fastän vi också tidigare varit kristna – och börjat leva på ett andligt, gudomligt sätt. Vi började älska, men bekymmer sätter krokben för kärleken. Den Helige Ande måste alltså lära oss hur vi skulle undanröja dem. Och han gjorde det. Jag kommer ihåg att vi sade, att på samma sätt som man inte kan hålla glöd i handen utan genast måste släppa den ifrån sig för att inte bli bränd, lika snabbt måste vi lägga våra bekymmer på Fadern. Jag kommer inte ihåg något bekymmer som inte Fadern tagit hand om, sedan vi lagt det i hans händer.

Mina kära! Det är inte alltid lätt att ständigt på nytt tro på Guds kärlek, men vi måste vinnlägga oss om att göra det under alla omständigheter, även de mest tilltrasslade. Då kommer vi gång på gång att få se, hur Gud ingriper. Han överger oss inte, utan har omsorg om oss. Jag vet att många av oss befinner sig i svåra situationer. Denna tanke i "collegamento" riktar sig framförallt till dem, men den gäller även för alla. Hur ofta drabbas vi inte av omständigheter som vänder upp och ned på livet, hur ofta har vi inte behov av att en Annan tar över.

Låt oss alltså under de kommande dagarna kasta alla bekymmer på Honom. Då blir vi fria att älska, vi kan ila framåt på kärlekens väg, vilken – som vi vet – för till helighet.

Chiara Lubich 26.3.1987