• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Att veta hur man kan förlåta och börja om igen

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Ingenting kan hindra oss från att älska

Den 14 mars 2020, den tolfte minnesdagen för Chiara Lubichs bortgång, skrev Maria Voce, president för hela Focolarerörelsen, till alla dess medlemmar i världen.

Maria Voce sa bland annat: ”Jag är glad att nå ut till er just idag, den 14 mars, Chiaras himmelska födelsedag i det år hon skulle ha fyllt 100.

Ända sedan jubileumsåret inleddes har vi glatts över de många speciella event som hållits och som fortsätter i hela världen. De väcker också medias intresse både för Chiara som person och för det som hennes karisma har fört med sig i hennes stora familj. Det är verkligen många som möter henne!

Vi hade gärna velat fortsätta firandet, med många möten, aktiviteter, konferenser och mässor, men vi vet: förutsättningarna har ändrats.

Pandemin orsakad av Coronaviruset tvingar många länder på vår jord till drastiska åtgärder för att hejda smittspridningen. I nuläget är isolering och fysiskt avstånd de mest effektiva redskapen, tillsammans med förbud för samlingar och offentliga event, t.o.m. gudstjänster.”

På 40-talet var det kriget som förstörde allt. Har vi med Corona inte något liknande på gång?

Maria Voce fortsätter: ” Vi vet mycket väl att Coronaviruset inte är det enda nödläget som mänskligheten står inför. Jag tänker på de väpnade konflikter som pågår, som i Syrien, migranter som tvingas fly från sina länder, gamla och nya epidemier i olika länder i Afrika.

För många av oss som lever i isolering - också nu talar jag till er hemifrån mig - är det en helt ny erfarenhet. Vi är skapade för gemenskap och enhet, och det märker man på frukterna som kommer av denna smärtsamma tid, som många av er skriver till mig om.

Ni är det levande vittnesbördet om att ingen kan ta ifrån oss Gud eller hindra oss från att älska, ens i extrema situationer.

Det finns många sätt vi kan ge stöd och tröst på. Först av allt genom bönen, sedan kan vi mångfaldiga kärleksgärningarna: ett telefonsamtal, ett Whatsapp-meddelande, ett mail… så att ingen känner sig ensam, vare sig de som är hemma och kanske sjuka, eller de som ägnar sig åt att vårda, trösta och stötta dem som lider under konsekvenserna av denna situation. Ja, låt oss släppa loss kreativiteten och fantasin… våra Gen-ungdomar lär oss det genom sina många erfarenheter som de delar på sociala medier, och inte bara de. Endast så, genom att dela handlingar av kärlek som vi alltid kan utföra, smittas vi av hoppets antivirus, syskonskapets antivirus.

Det kanske tar ett tag, dagar, kanske veckor eller månader… vi kan inte veta. Men det kommer att gå över. Om vi lever den tiden väl, kommer den att få oss att återupptäcka Jesu levande och starka närvaro i evangeliet som vi lever, i vår medmänniska, i vår mitt som vi kan erfara också på avstånd i vår stora familj. Framförallt får vi återupptäcka honom i lidandet när vi älskar. Där kan vi känna igen den övergivne Jesus - ”Chiaras Gud” som Trentos biskop brukar säga. I honom kommer vi också att möta henne och lära oss att se varje situation med hennes blick. Också vi kan upprepa Chiaras och hennes första vänners erfarenhet, de som nästan inte märkte när kriget var över för de var så gripna av Gud och hans kärlek så att det liv de levde var starkare än allt annat. Allt började med denna nya tro på Guds kärlek.

Låt oss även idag starta på nytt säkra på att allt är kärlek och att om vi förblir enade i bön och i kärlek till alla, bidrar vi till att sprida hopp och lyfta upp världen.

Det blir det bästa sättet att fira Chiara och hennes och vårt stora Ideal..”

Kring Palmsöndagen ägde focolarinernas årsretreat rum – för västra Europa – där alla deltog på distans. I början kändes det som att förlora något, vi kunde inte resa för att träffas fysiskt. Men från reaktioner efteråt märktes att vi hade kommit förbi denna smärta…

Canto, från Belgien skriver: ”Focolare-vardagsrum i hela Västeuropa har blivit till kapell. Isoleringen hade en sekundär effekt som kanske inte alls är sekundär: att uppleva Jesus ibland oss på distans. Som ett förebud av det nya Jerusalem, i vilket ”det inte längre kommer att finnas ett tempel eftersom Gud bor mitt bland sitt folk.”

Patrick van Bladel