• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Att veta hur man kan förlåta och börja om igen

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

FRED - PEACE - PACE - PAIX - PAZ - MIER - سلام

Faderns närvaro och omsorg för alla, kallar var och en att vara barn, att dag för dag utföra den särskilda kärleksplan som Fadern tänker för var och en, alltså att göra Hans vilja.

Vi vet att en fars första vilja är att barnen behandlar varandra som syskon, att de älskar varandra. De må känna till och tillämpa det som kan kallas konsten att älska.

Kärleken vill att vi älskar den andra som oss själv. Gandhi sa: ”Du och jag är ett. Jag kan inte göra dig något ont utan att skada mig själv.”

Den vill att vi är den första att älska, utan att vänta på att den andra älskar oss.

Det betyder att kunna “göra sig till ett” med de andra, att ta på sig deras bördor och tankar, göra deras lidanden och glädjeämnen till sina.

Om kärleken till nästan levs av flera, blir den ömsesidig. - - -

Den som idag ger sig in på att förflytta hatets och våldets berg, har en stor och tung uppgift. Men det som är omöjligt för miljontals människor som är isolerade och splittrade, verkar bli möjligt för människor som gjort den ömsesidiga kärleken och förståelsen, ja enheten, till drivkraft i sina liv. - - -

Man åstadkommer inget gott, nyttigt, fruktbart i världen utan att känna till och kunna acceptera mödan, lidandet, kort sagt utan korset.

Det är ingen småsak att engagera sig för att bära ut freden! Det behövs mod, man behöver kunna lida.

Men om fler människor av kärlek accepterade lidandet, det som behövs för kärleken, kunde det bli det starkaste vapnet för att återge mänskligheten dess högsta värdighet: att kunna känna sig inte som en samling folk vid sidan av varandra, ofta i strid mot varandra, utan ett enda folk.

Denna gemenskapens spiritualitet är inte nödvändigtvis knuten till en kyrka, den är universell och kan levas av alla.

Genom denna spiritualitet försöker idag människor från nästan alla världens länder på att sakta men säkert bli - åtminstone där de är - frön till ett nytt folk, ett fredens folk, mer solidariskt med de minsta och fattigaste. Ett folk av en enad värld.

Må Gud, allas Fader, välsigna våra ansträngningar, såväl som alla deras som engagerar sig för freden. Som Johannes Paulus II sa vid FN:s 50-årsjubileum: ”Må man i det kommande århundradet kunna bygga upp en civilisation som är värdig människan, en sann kultur av frihet och fred. Vi kan det, och vi ska det! Och när vi gör det, kan vi märka att detta sekels tårar har berett marken för en ny vår för människans ande.”

 

Paris, 17 december 1996 – (UNESCO PRIS)