• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Att veta hur man kan förlåta och börja om igen

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Pandemi, fattigdom och socialt kapital

Exempel 1. Rom, Marconi-området. På en bänk står några shopping-väskor med bröd, tomatpuré, pasta, mjölk och grönsaker. På skylten intill står ”den som kan lämnar något med kärlek, den som har behov tar något med kärlek”.

Exempel 2. En grupp yrkesmän lanserar projektet ”outnyttjade idéer”. En plattform för utbyte av konkreta idéer till stöd för småföretagande och realekonomi. Allt gratis. De som har en idé delar den och de som anser den användbar i sitt företag kan dra nytta av den.

Exempel 3. Ett sjukhus i Madrid fick oväntad hjälp av en taxichaufför som körde patienter till och från sjukhuset, utan att begära ersättning. En dag när han fick ett ordinarie köruppdrag till sjukhuset så möttes han - istället för av en väntande patient - av en grupp läkare och sjuksköterskor som välkomnade honom med en rungande applåd och stående ovationer, för att tacka för hans insatser och ge honom ett kuvert med insamlade pengar.

Liknande erfarenheter rapporteras från världens alla hörn. Ett allmänt utbrott av solidaritet ger många människor i nöd lite andrum. Det vore naivt att hävda att den allvarliga kris som Covid-19 pandemin innebär skulle kunna lösas enbart av civilsamhället. Inte minst, bortsett från hälso-aspekten, med tanke på att många människor från en vanligtvis ekonomiskt stabil tillvaro nu riskerar att drabbas av den ekonomiska krisen.

De senaste tillgängliga data (2018 års inkomster) säger att i Italien ”tangerar 20,3% fattigdomsgränsen” (jämfört med Europa-genomsnittet 17,1%). Denna indikator representerar antalet personer med inkomst under 60% av den nationella medianinkomsten. För en familj som består av två vuxna och två barn är gränsen omkring EUR 21 200 per år. Det är inte ett mått på fattigdom och indikerar inte nödvändigtvis en låg konsumtionsstandard. Snarare refererar det till människor och hushåll med låg konsumtionskapacitet, för vilka en oväntad ekonomisk chock kunde äventyra deras tillgång till nödvändiga varor. Det är precis så som krisen till följd av pandemin kan drabba vårt land. Men det finns också ett antal studier som visar att risken för fattigdom är mer påtaglig i socialt exkluderande sammanhang, med socialt isolerade människor som inte har någon att vända sig till när de behöver ekonomisk eller medmänsklig hjälp. Relationer är därför en betydelsefull resurs i kampen mot fattigdom.

Dessa tre exempel ovan beskriver den sociala väven i funktion, närvaron av icke-ekonomiska resurser med ett reellt bidrag. För att övervinna krisen behövs en politik som främjar det allmänna bästa och ett massivt finansiellt stöd är nödvändigt. Men civilsamhällets roll, inte nödvändigtvis organiserat, är grundläggande för landets återhämtning. Särskilt där samhällets institutioner inte finns kan vi observera en sorts kollektiv upprymdhet – för att använda ett uttryck från den sociologiska repertoaren – med förmågan att generera socialt stöd, omfördelning av nödvändiga resurser och välfärd informellt och spontant. Stat, marknad och medborgare spelar samma spel. Var och en har sin roll, men bara genom samarbete ”kommer allt gå väl”.

Andrea Gallelli

Källa: Città Nuova