• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.


Dagens lösenord

Välkomna den behövande

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Det levande Evangeliet

Vi är tillsammans byggstenarna för ett mer medmänskligt samhälle. Här följer några berättelser ur livet, från Focolarevänner i olika delar av världen.

Lagen som genast godkändes

Jag arbetar som lantmätare för stadens förvaltning och deltar också i ett humanitärt utvecklingsprojekt i ett fattigt område. Jag tänkte på de osäkra förhållandena för människorna som bor där, jag insåg att när kommunen skulle bredda en gata eller riva vissa byggnader, användes det kvarvarande materialet ofta bara som utfyllnad på ojämn mark. Varför inte använda materialet till att reparera de fattigaste husen? Det behövdes dock en särskild kommunal lag till det.

Min chef gillade idén, och efter att ha besökt platsen och insett behovet, tog han direkt de nödvändiga kontakterna. När stadens prefekt accepterat vårt förslag, presenterades ett lagförslag som godkändes omedelbart. Tack vare detta har borgmästaren nu befogenhet att donera material (som av tekniska skäl kastas) till de sociala myndigheterna istället. Dessa material är värdefulla för de som bor i skjul, och som saknar möjligheter att förbättra sin situation.

A., Brasilien

Att kunna förlåta

Inbördeskriget i mitt land orsakade stor sorg och lidande i min familj. Min far och bror var bland offren för gerillakriget. Min man drabbades också och han lider fortfarande av följderna efter misshandel.

Som kristen borde jag kanske förlåta, men endast smärta och förbittring växte inuti mig.

Det var bara tack vare stödet från några andra kristna som jag klarade att be för dem som hade skadat oss så mycket.

När freden återvände till landet sattes min integritet på prov då vi flyttade tillbaka till min hemstad från huvudstaden. Striderna mellan regeringen och gerillan hade haft min hemstad i sitt grepp i tolv långa år. Barnen var särskilt hårt drabbade, så för att ge lite glädje organiserade vi en offentlig fest som många deltog i.

Jag insåg att bland de närvarande myndighetspersonerna fanns det några som hade varit inblandade i gerillans verksamhet. Kanske fanns det, bland dem, till och med de som var ansvariga för morden på mina föräldrar. När jag övervann den första reaktionen av revolt inuti mig kände jag en stor frid i mitt hjärta. Jag gick också fram till dem för att erbjuda dem något att dricka.

M., El Salvador

Nyanser av smärta

I min tjänst som läkare känner jag särskilt starkt för människor som lider av obotliga och försvagande kroniska sjukdomar. Några djupa övertygelser har under åren vuxit fram i mig.

Den första avser de oändliga nyanserna av smärta, som aldrig är enahanda. Varje smärta är som varje person, unik. Ett annat starkt intryck som jag fått var att de små dagliga ögonblicken av väntan, alla är en del av den stora förväntan inför det ”slutliga mötet”.

Men det viktigaste som jag förstod var att dessa patienter, nedbrutna av lidande, verkade vara som levande byggstenar i att bygga upp mänskligheten och dess värderingar.

Utåt ser vi utmattning, men också transparens. De är bärare av ett särskilt ljus, Guds ljus. Det verkar som att Gud inkarneras i dessa tärda liv. Ofta är det som att i deras sista ord på dödsbädden är en ingivelse från honom.

Mer och mer har jag blivit övertygad om att - som Simone Weil säger - om mänskligheten skulle berövas sådana människor, skulle den inte kunna ha någon aning om Gud.

C., Italien