• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Var evangeliets vittnen och förkunnare (Jfr Mark 16:15)

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Dialogen förs mellan människor

Här är två tankar från teman som alltid är aktuella. Det är Emmaus och Jésus, president och vice-president i Focolarerörelsen, som svarade på frågor under sitt besök i Sverige 2018.

Eva:
”För många personer runtomkring oss är tron på Gud och tillhörigheten till Kyrkan någonting främmande, någonting man är obekant med. Jag tror att alla har ett behov av Gud, men det är så främmande för den rådande mentaliteten. Hur kan vi förmedla något som kan hjälpa dem att ana Gud, och att det finns någonting mer än den materiella?”

Emmaus:
Det här är en fråga som inte bara kommer från era länder. Vi ser att de kristna värderingarna och tron kommer längre och längre bort. Samtidigt, som du säger, behöver alla Gud. Det är bara att de inte märker det. Men vad har vi upptäckt? Att Gud är kärlek. Och vi upptäckte det med många erfarenheter i våra liv. Inte bara för att någon sa det, utan för att vi har upplevt det. Så vår taktik skulle kunna vara att älska, att älska, för kärleken är Gud.

Den människa som känner sig älskad blir bit för bit förberedd för att förstå att det finns något mer. Det kommer en stund då de frågar sig, och de kommer fråga dig, och även om de inte ställer frågan till dig så kan du berätta din erfarenhet. Berätta hur du lever. Om du förklarar kristendomen, kanske någon säger: det där är jag inte intresserad av, det där inte för mig. Men om du berättar om ditt liv, din erfarenhet, så kan ingen säga så, utan de kommer att lyssna till dig. Och när du berättar din erfarenhet så förmedlar du det liv som lever inom dig.

Och bit för bit - i en del fall går det fort, andra gånger behovs det längre tid, vi behöver ha tålamod - men sluta aldrig att älska. Kärleken är den väg som Gud har valt för att låta oss lära känna honom, genom att sända sitt Son att dö för oss, med en stor kärlek, en oändlig kärlek. Med samma kärlek kan han också låta sig lära kännas av alla. Men han handlar också som genom en kedjereaktion, inte till alla samtidigt, utan till en person, så att den älskar nästa, och den älskar nästa… och så har vi gått framåt.

Christine:
Jesús, jag har många gånger hört dig säga att för att en dialog ska vara verklig, sann på riktigt, måste personerna som för dialogen vara sanna personer. Kan du säga något mer om det?

Jesús:
Jag ville säga något mycket enkelt: Dialogen förs mellan människor.
Orden är inte det viktigaste i dialogen, utan mötet mellan människorna, innan orden, bortom orden. Så om människorna är sanna, möts de.
Vad innebär det att de är sanna? Att de söker sanningen i kärleken. För kärleken är i sig själv öppen. En som söker sanningen är inte en instängd människa, hon tänker sig inte att hon äger sanningen. Hon kommer alltid att möta en annan där hon ser att sanningen också finns.

Ett exempel: När Emmaus och jag reste till Indien, besökte vi den plats där Gandhi dog. Vi gick längs den vandring han gick fram till den plats där han dog, sedan besökte vi muséet med dess många foton. Det fanns ett foto där man såg Gandhi tala med Tagore, som fick Nobelpriset i litteratur, han var en stor poet. Guiden förklarade att Gandhi och Tagore hade radikalt motsatta idéer om vilket utbildningssystem som borde råda i Indien. Gandhi trodde mer på Indiens traditionella kultur, Tagore var mer öppen mot västvärlden. De hade alltså olika uppfattning, men de var nära vänner, för båda två var sanna människor. Sanna människor för dialog, de möts, och de kompletterar varandra. Om de inte är sanna blir det inget möte. Så när jag är i dialog med en annan, behöver jag först och främst, innan mina egna idéer, fråga mig om jag är sann. Det är grundläggande.