• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Kärlekens uttryck i pandemin

Vi människor här i världen är en enda stor familj. Ibland känns det som att den nuvarande situationen med social distansering och att vi inte får vara nära och krama varandra ökar avståndet mellan oss människor inte bara fysiskt. Men det är inte sant: Kärleken hittar alltid ett sätt att förena oss!

Vi är en familj från El Salvador, och vi vill berätta hur den pågående pandemin blev en Kärlekspandemi. Vår familj är talrik, en mamma och fem barn, och många andra släktingar som står oss nära. Enheten har gjort oss till en familj som inte har barriärer.

Regina (mamma): För många år sedan diagnosticerades jag med cancer i sköldkörteln. Jag har behandlats för den flera gånger, och den har kommit tillbaka flera gånger. Jag är uppmärksam på kroppens signaler för även om jag går på regelbundna kontroller, vet jag att tumören kan återkomma.

I mars i år började jag känna knölar på halsen, och tog upp det med läkaren i öppenvården. Läkaren sa att på grund av pandemin fanns det inget annat att göra än att vänta. Han skrev ut medicin för ett halvår och gav mig en återbesökstid för att förnya recepten efter sex månader, ifall omständigheterna med pandemin skulle göra det möjligt. Efter ett par månader hade knölarna vuxit så de gick att se med blotta ögat. De gjorde ont och jag kände mig orolig. Med hjälp av vänner i Focolare (bl.a. en läkare som är med i rörelsen) kunde jag göra några undersökningar både inom den allmänna sjukvården och på en privat klinik. Provresultaten visade att det var maligna tumörer som behövde opereras. Det skulle i så fall vara min fjärde operation sedan 2008. Jag vände mig till den allmänna sjukvården men fick svaret att på grund av pandemin var det omöjligt, de kunde inte operera mig.

Min äldsta dotter som också är läkare bor i Sverige. Jag pratade med henne och med två andra läkare som jag känner. Det visade sig att min enda chans att få en operationstid var via en privat klinik, men jag skulle då få bekosta det själv och kostnaden var oerhört mycket högre än vad jag och min familj kunde skrapa ihop. Jag pratade med min familj om det och vi enades om att lägga allt i Guds Fadershänder.

Isimei (storasyster): Jag bor i Sverige sedan två år tillbaka, och jag försöker hålla tät kontakt med min familj och även hjälpa dem med mina medicinska kunskaper. När mamma berättade att cancern på sköldkörteln kommit tillbaka, blev jag fruktansvärt orolig. Jag visste att den offentliga sjukvården nu på grund av pandemin inte hade resurser till att vara tillgänglig för henne och den enda möjligheten var att genomföra operationen i privat hälsovård och bekosta det helt själv. Alternativet var att vänta ut tills den offentliga vården kunde öppnas igen, men tumören växte mycket snabbt. Trots allt slutade jag aldrig att hoppas, och jag berättade om det här lidandet för Focolaregruppen i Sverige. På så vis var vi många som kunde be tillsammans.

Briseida (lillasyster): Jag bor hemma hos mamma och jag kunde se hur fort tumören växte. Jag var väldigt rädd, för nu var jag den enda som kunde ta hand om henne. Vår familj samlades i bön, också tillsammans med Focolarerörelsen i El Salvador och i Sverige. Vi förtröstade på Guds försyn, och den kom! Utöver att stötta oss i bön, så agerade Focolarefamiljen konkret och organiserade en insamling för vår familj. Vi blev överraskade över detta gensvar, på kort tid kom den summa som behövdes, tack vare människor i Focolare, vänner och släktingar som bidragit från olika delar av världen. Det var så upplyftande att känna all denna kärlek komma från olika håll, oberoende av de gränser och restriktioner som kan finnas. Den 10 november kl 10 på förmiddagen opererades mamma på ett privat sjukhus, tack vare en läkare som är vän till familjen. Hela vår familj är så oändligt tacksamma till alla dem som bidragit på olika sätt till att göra operationen möjlig. Vi litar på att era böner är med oss också nu när nästa fas kommer med strålbehandlingar och cellgiftsbehandlingar. Tack än en gång för denna KÄRLEKSPANDEMI!