• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Börja om genom att sätta din tillit till Gud.

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Valeria “Lella” Sebesti

1934-02-10 - 2021-01-03

Att finna en driftig hustru, vem förunnas det – långt mer än pärlor är hon värd. (Ordspr 31:10)

Lella berättade skämtsamt om när hon föddes i Priverno, Italien: ”Min mamma, protestant från Tyskland, och min pappa, italienare och icke troende socialist, önskade sig en son efter att ha fått fyra flickor. Men då kom jag, och det blev en stor besvikelse för dem!”

Trots denna start som inte verkade vara helt lyckad, hade Lella en bra uppväxt och träffade så småningom Bruna Tomasi, en av Chiara Lubichs första vänner. ”Hon fick mig att förstå att jag kunde älska Jesus i varje människa. Det var minsann annat än upptäckten av Amerika!” skrev Lella. ”Det var att upptäcka Paradiset på jorden!” Hon var 17 år och full av entusiasm, så hon ville gå in i Focolare, men Chiara skickade hem henne. Hon var ju för ung. Men, som det kom att visa sig flera gånger senare under hennes liv, gav Lella inte upp. När hon fyllde 19 flyttade hon in i Focolare. Då började hennes äventyr, i full hängivenhet till Gud och medmänniskorna.

Lella var ärlig, mild och godsint. Hon levde Evangeliet och Chiaras karisma med renhet och transparens. Många säger att ”Lella kunde säga oss sanningens ord, men sanningen var alltid genomsyrad av barmhärtighet.”

Lella kunde njuta av livet, hon uppskattade en god och riklig måltid, gick gärna i högklackade skor, valde ut kläder och heminredning med utsökt smak. Hennes kärlek till andra uttrycktes också i många presenter, men framförallt genom hennes förmåga att alltid lyssna, att säga ett välplacerat ord, att alltid be dag och natt. Hon kom att hjälpa många människor som tvivlade i sin kallelse: focolariner, präster, nunnor, gifta par. Lella hade en förkärlek till de fattiga, de moraliskt och psykiskt svaga, och denna hennes passion smittade av sig på människor i hennes närhet. Några inom Focolarerörelsen säger om henne: ”Lella har älskat oss i den sanning som fick oss att växa. Vi har också lärt oss att aldrig hålla tillbaka. Hon har blivit vår naturliga och andliga mor.”

Tillsammans med andra bar Lella från 50-talets slut ut Focolarerörelsen till Benelux och de nordiska länderna, och i Holland kom hon att tillbringa största delen av sina 67 år inom Focolare. Eli Folonari gav henne ett ord från evangeliet som ledstjärna för hennes liv: ”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.” (Matt 16:18)

Under dessa år blir det en rik blomstringstid för Focolarerörelsen, men den innefattar även stora sorger. Under 60-talet upplevde den Katolska kyrkan i Holland en svår period, och Lella stöttade gruppen. Med sin andliga och fysiska styrka var hon Chiaras folks ledare under prövningen. Hon hämtade styrka från sitt orubbliga förhållande med den övergivne Jesus och från sin relation med Maria.

Lella var med och öppnade det första focolaret i Sverige 1966. Under decennier har hon betytt oerhört mycket för Focolarerörelsen i de nordiska länderna och många människor här har blivit djupt berörda av henne.

Under år 2000 förändrades mycket. På grund av upprepade hjärnblödningar förlorade Lella sin fysiska kraft och vissa mentala förmågor. Chiara sa till henne: ”Du ska inte vänta till slutet med att säga ’jag är lycklig’, utan säg det nu. I varje sorg, i varje svårighet: jag är lycklig.”
För Lella, den driftiga och starka, började nu den långa Golgatavandring som ofta fick henne att säga: ”Nu ger Jesus en stor läxa till mig så att jag ska lära mig ödmjukhet och tålamod.” Och: ”Så som jag har lärt andra att leva i Idealet, så kan jag nu lära ut hur man dör.” Och efter varje mörk stund kunde hon säga: ”jag är lycklig.”

När Lellas stund var inne, påminde det Red - som har tillbringat 51 år med henne - om berättelsen om de kloka och de oförståndiga brudtärnorna: ”Lellas oljelampa var full till brädden. Hon hade så mycket olja i sin lampa att hon kunde fylla på även de oförståndigas lampor. Hennes ’tillbringare’ var full med dygder som hon kunde dela ut, framförallt ödmjukhet, tålamod och barmhärtighet.”

Nu när Lella, evangeliets starka kvinna, har trätt in genom Paradisets port, uttrycker dessa ord från Ordboken det som vi alla känner: ”Överlämna åt henne hennes mödas lön, må hon prisas i portarna för sina verk.” (Ordspr 31:31)