• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Lita på Guds och dina bröders barmhärtighet

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Ord att leva - maj 2021

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom (1 Joh 4:16)

”Gud är kärlek”: denna definition av Gud är den mest strålande, mest fulla av ljus av alla i Skriften. Den förekommer bara två gånger och det just i denna text. Första Johannesbrevet är ett brev, eller kanske en uppmaning, som återger budskapet i det fjärde evangeliet. I själva verket är författaren en lärjunge som vittnar om den andliga traditionen hos aposteln Johannes. Han skriver till en kristen församling under det första århundradet, som tyvärr redan stod inför en av de mest smärtsamma prövningarna, det vill säga oenighet och splittring, både när det gällde tro och vittnesbörd.

Gud är kärlek: som Treenighet lever han i sig själv gemenskapens fullhet, och denna kärlek flödar över till hans skapelse. Till dem som tar emot honom ger han rätten att bli hans barn1, med hans eget DNA, med förmågan att älska. Och hans kärlek ges fritt och för intet, den befriar oss från all rädsla och blyghet2. Men för att löftet om ömsesidig gemenskap ska infrias - vi i Gud och Gud i oss - är det nödvändigt att ”förbli” i denna aktiva dynamiska och kreativa kärlek. Därför är Jesu lärjungar kallade att älska varandra, att ge sina liv, och att dela sina ägodelar med alla som är i nöd. Med denna kärlek förblir församlingen enad, profetisk och trogen.

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom

Detta är ett starkt och tydligt budskap också för oss idag, som ibland känner oss överväldigade av oförutsägbara och svårkontrollerade händelser, såsom pandemin eller andra personliga eller kollektiva tragedier. Vi känner oss vilsna och rädda. Frestelsen är stark att stänga in oss i oss själva, att bygga murar för att skydda oss från dem som verkar hota vår trygghet, snarare än att bygga broar för att möta varandra. Hur är det möjligt att fortsätta tro på Guds kärlek i dessa omständigheter? Är det möjligt att fortsätta att älska?

Josiane från Libanon var långt borta från sitt land när hon hörde talas om den fruktansvärda explosionen i Beiruts hamn i augusti 2020. Hon berättade för dem som tillsammans med henne lever Ord att leva: ”I mitt hjärta kände jag smärta, ilska, ångest, sorg och förvirring. Och en förtvivlad fråga inom mig: har inte Libanon fått vara med om tillräckligt redan? Jag tänkte på mina kvarter där jag föddes och växte upp, som nu var jämnade med marken, där släktingar och vänner nu var döda, skadade eller hade tvingats i flykt, där byggnader, skolor och sjukhus jag mycket väl känner till, nu var förstörda.

Jag försökte vara nära min mamma och mina bröder, att svara på de många meddelandena från så många andra människor, som ville uttrycka närhet, kärlek och bön, och genom att lyssna på alla, i detta djupa sår som hade slitits upp. Jag ville tro – och jag TROR VERKLIGEN – att dessa möten med dem som lider är en påminnelse om att svara med den kärlek som Gud har lagt i våra hjärtan. Mitt i tårarna upptäckte jag ett ljus i de handlingar som många libaneser, framförallt de unga gjorde: de reste sig upp, såg sig omkring och skaffade hjälp till dem som var i nöd. Jag kände nytt hopp inom mig att unga människor på allvar ska engagera sig i politiken, utifrån övertygelsen om att lösningen ligger i en sann dialog, att söka samförstånd och att upptäcka att vi alla är bröder och systrar.”

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom

Chiara Lubich ger oss ett värdefullt råd för att leva detta ord: ”Det går inte längre att skilja korset från härligheten; man kan inte skilja den korsfäste från den uppståndne Herren. De är två sidor av Guds mysterium, Gud som är kärlek3. … När vi har givit vårt lidande till Gud, låt oss inte tänka på det längre, utan i stället göra det som han vill av oss, var vi än är: låt oss försöka älska dem som är i vår närhet. Om vi gör så kommer vi att få uppleva ovanliga och överraskande frukter: vår själ kommer att fyllas med frid, kärlek, ren glädje och ljus. Berikade av denna erfarenhet kommer vi att på ett bättre sätt kunna hjälpa våra bröder och systrar att finna glädje mitt i bedrövelsen, och förvandla deras bekymmer till ett lugn. På det sättet blir vi ett redskap för mångas glädje, den glädje som varje mänskligt hjärta längtar efter." 4

Letizia Magri

 

1 Jfr Joh 1:12, 1 Joh 3:1
2 Jfr 1 Joh 4:18
3 Jfr 1 Joh 4:10
4 Chiara Lubich, Ord att leva, januari 1984