• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Lita på Guds och dina bröders barmhärtighet

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Ord att leva - december 2020

”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?” (Ps 27:1)

Alba, en ung mamma från Brasilien berättar: ”Strax efter att Mariana föddes, diagnostiserades hon med en hjärnskada. Läkarna sa att hon inte skulle kunna lära sig tala eller gå. Vi kände att Gud bad oss om att älska henne sådan hon var, och vi överlämnade oss till Honom, en Fader som tar emot oss i sin famn.

Mariana levde med oss i fyra år och förmedlade till alla ett budskap om kärlek. Vi hörde henne aldrig säga ”pappa” och ”mamma”, men i sin tystnad talade hon med ögonen, som lyste med ett klart ljus. Vi fick inte se henne ta sina första steg, men hon lärde oss att ta de första stegen i kärlek, genom att ge upp oss själva för att kunna älska. För hela vår familj var Mariana en gåva av Guds kärlek som vi kunde sammanfatta i en mening: kärlek kan inte förklaras med ord.”

Detta är vad som händer än idag med var och en av oss. När vi ställs inför det faktum att vi omöjligt kan styra hela vår existens, behöver vi ljus, om så bara en liten glimt, som visar oss vägen ut. Vi behöver ljus för att se de steg vi behöver ta idag, för att kunna gå vidare mot räddningen och mot ett nytt liv.

”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?”

Mörkret som finns i lidande, rädsla, tvivel, ensamhet och i alla de hindrande omständigheter som krossar våra drömmar, är något som upplevs av människor överallt på jorden och har upplevts genom alla mänsklighetens tidsåldrar. Det vittnar denna mycket gamla bön i Psaltaren om.

Psalmens författare tycks vara en person som blivit oskyldigt anklagad, övergiven av alla, och som väntar på rättegång och dom. Han befinner sig i osäkerhet inför ett skrämmande öde, men överlåter sig till Gud. Han vet att Gud inte övergav sitt folk i prövningens tid. Han känner till Guds frälsningsverk, därför kommer han att finna ljuset i Gud och få beskydd och trygghet.

Just i medvetenheten om sin egen bräcklighet öppnar sig bönens författare i tillit till Gud, tar emot Hans närvaro i sitt liv och kan vänta med tillförsikt på den slutgiltiga segern som kommer genom Guds kärlek och på outgrundliga vägar.

”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?”

Nu är rätta stunden för att återuppliva vårt förtroende för Faderns kärlek, Han som vill att hans barn ska bli lyckliga. Han är redo att ta på sig våra bekymmer så att vi inte kröker oss in i oss själva, utan är fria att dela vårt ljus och vårt hopp med andra.

Chiara Lubich beskriver hur Ordet leder oss i vår vandring från mörker till ljus, från ”jag” till ”vi”:

"Det är en inbjudan att återuppliva vår tro: Gud finns och älskar mig. […] Möter jag en medmänniska? Jag ska tro att Gud genom henne har något att säga till mig. Ägnar jag mig åt ett jobb? I den stunden fortsätter jag att tro på hans kärlek. En smärta drabbar - jag tror ändå på att Gud älskar mig. Händer något glädjande? Gud älskar mig. Gud är här med mig, han är alltid med mig. Gud vet allt om mig och delar alla mina tankar, varje glädje, varje önskan, han bär tillsammans med mig varje oro, varje prövning i mitt liv.

Hur ska man återuppliva denna visshet? [...] Sök Honom bland oss. Där två eller fler är förenade i Hans namn, där har Han lovat att vara. Låt oss då mötas i evangeliets ömsesidiga kärlek tillsammans med andra som lever Ordet. Låt oss dela våra erfarenheter, och vi kommer att uppleva frukterna av Jesu närvaro: glädje, fred, ljus, mod. Han kommer att förbli hos var och en av oss och vi kommer att fortsätta känna att Han är nära och verksam i vår vardag.”

Letizia Magri