• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Litauen – Guds och medmänniskornas andliga närvaro är läkande

Berättelsen om Irena, läkare i Litauen, medlem av Focolarerörelsen i Östeuropa, smittad av COVID-19. Sjukdomens påfrestningar och Guds kärleks styrka genom bönen.

“Jag blir översköljd av meddelande och böner, jag vet inte ens hur mina vänner, bekanta och kollegor får veta om detta. Vissa vänner ber för mig och jag visste inte ens att de kunde be. Jag kunde för all världen inte föreställa mig att så många människor kunde ena sig genom bönen för min hälsa!” Irena är sjukhusläkare, medlem av Focolarerörelse och hon bor i Litauen, Östeuropa. Under dessa månader då även hennes land har drabbats av COVID-19-pandemin, utöver ett jobb som blivit mer och mer utmanande, har hon själv blivit smittad av viruset och fått känna sjukdomens börda. Men hon berättar att hennes styrka har varit att lita på Guds kärlek. Dessutom när hon upptäckte att hon var förenad i bön med så många andra så kände hon att hennes ansträngningar fick påfyllning och hennes läkandeprocess fick kraft och energi.

Hennes erfarenhet har ju varit alldeles svår. Till en början kunde arbetet på avdelningen fortlöpa som vanligt, men smittan spred sig mellan kollegorna och Irena fick jobba ensam. Hon berättar: ”Jag var den som skulle hitta platser till personalen för deras isolering, se till att patienterna skulle tas hand om efter att de hade blivit tvångsutskrivna eftersom ingen kunde ta hand om dem, och kontakta deras anhöriga för att de skulle ta hand om dem. Det fanns inga masker för patienterna och jag delade ut mina egna. En gång fick jag hjälp av en annan läkarkollega som jobbade övertid och vi undersöte 37 patienter i sträck. Det var bara lugnt på natten och då kunde jag be.”

Efter åtskilliga dagar på sjukhuset utan vila, kan Irena gå hem igen. Dock är hon medveten om att hon har blivit smittad av viruset. En lättnad kommer från känslan av andlig närhet till Chiara Lubich (som grundade Focolare): ”På hyllan bredvid min säng hade jag en bild på Chiara som log, och den såg jag som om det var helt nytt för mig. Hon log mot mig, och jag log mot henne, allt blev lättare.” Gradvis blir sjukdomens symptom allvarligare och svårare, men hon låter inte smärtan ta över. ”Jag förlorade smaksinnet och jag insåg att även förmågan att känna smaker är en Guds gåva. Jag offrade mitt lidande till förmån för mina kollegor och mitt land. Nätterna var väldigt svåra, men med mig fanns ju Chiara som log.”

När sjukdomen blir mer aggressiv måste hon dock läggas in på sjukhus, men detta innebär nya prövningar. ”Jag orkade inte prata, och fick genomgå en experimentell behandling. Hon som var medicinskansvarig tog hand om mig, men sjuksköterskorna glömde bort att ge mig medicinerna, och de frågade mig inte om jag orkade hämta maten från serveringsvagnen. Men jag kunde offra även dessa svårigheter”.

Även där kommer hjälpen från någon i närheten: ”I mitt rum fanns en kvinna som hade cancer och hon gav mig mat och drycka. Vi blev vänner, och när jag kände mig lite bättre kunde vi be tillsammans.” Att kännas sig förenad genom bönerna med alla som bad för henne har fått Irena att kännas sig djupt älskad, av Gud och av sina medmänniskor.

”Jag är tacksam till Gud för den obeskrivliga upplevelse av kärlek jag har fått erfara under min sjukdom - avslutar Irena – därför att jag alltid kände Guds närhet och det har varit fantastiskt att uppleva bönens gemenskap och enhet samt dess enorma styrka, vilket Gud har fått mig att känna på riktigt och i första person. Jag känner mig som pånyttfödd.”