• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Var tacksam för det du har

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

Dialogen mellan rörelser inom Kyrkan

Focolarerörelsen är en av drygt tio katolska rörelser och sekulärinstitut i Stockholm Stift.

Mellan dem finns det jättefint samarbete. Detta samarbete är fortsättningen på en dialog som pågått i världen och i Sverige sedan pingstaftonen 1998 då påven Johannes Paulus II kallade kyrkans rörelser till större enhet. Som grundare av Focolarerörelsen lovade Chiara Lubich den helige Fadern att med hela sin rörelse, genom enhetens karisma, verka för Kyrkans och rörelsernas enhet .

Chiara Lubich tilldelades 25 oktober 2004 ett hedersdoktorat i ”det gudsvigda livets teologi” av Istituto Claretianum i Rom. I sin förklaring lyfte Fabio Ciardi(2) fram Chiara Lubichs syn på den djupa innebörden av kyrkans första dialog, den inomkyrkliga, som strävar efter en större enhet mellan kyrkans olika rörelser och grupper. Vi refererar här ur första delen av Ciardis tal.

Chiara har alltid färdats i helgonens sällskap, påpekar Fabio Ciardi. Deras gudserfarenheter uppmuntrar henne att utveckla sin nådegåva och hjälper henne att förstå det nya i hennes egen gudserfarenhet. Den ömsesidiga kärleken hjälper henne också att upptäcka Guds plan för dem, hur de förklarar Kristus genom seklerna, som ett levande Evangelium, inkarnerat från tid till tid. Genom förståelsen av deras nådegåvor har hon arbetat fram en rik och helt ny lära om Kyrkans karismatiska dimension.

Varje orden eller andlig rörelse är en inkarnation av ett sätt att uttrycka Kristus, ett av hans Ord, ett av hans förhållningssätt, en händelse i hans liv, en av hans smärtor, en del av Honom. Nådegåvorna uppenbarar sig enligt Chiaras vision som Ordets substans, de är ord i Ordet, det inkarnerade Evangeliet. ”I alla ordnar”, skriver hon, ”finns en särskild stråle som är Gud. I alla spiritualiteter finns ett ljus som är Jesus”.

Om nådegåvorna och rörelserna inom Kyrkan kan liknas vid blommor som föds till liv av Evangeliet, är det sant att dessa bevarar eller återfår sin fräschör, och därmed sig själva, i den utsträckning som de är rotade i Evangeliet ”där deras sanna värde finns”, enligt Chiara. Varje rörelse är kallad att återvända till att vara ord i Ordet, i det enda Ordet. Genom att leva sitt ”ord” återfinner man sitt sanna väsen, och efterföljarna kan se sina grundare såsom Gud ser dem: inte den helige Franciskus, utan Fattigdomen; inte den heliga Theresa utan Litenheten… Gud älskar varje rörelse därför att han känner igen sig själv i dem, känner igen Jesus, sig själv inkarnerad.

Chiara går ännu djupare, påpekar Ciardi. Kristi rop på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? ” uppfattas av Chiara som Ordet i vilket alla andra ord i Skriften finner sin djupaste förklaring. Chiara kan därför inte se dem annat än i förhållande till den övergivne Jesus. Alla utgår ur detta ”sår”, ur vilket den helige Ande, nådegåvornas författare, flödar fram. Man måste enligt Chiara återvända till Evangeliets kulmen: ”Dessa ordnar och spiritualiteter lever vidare om de går till Källan där Livet finns: Jesus i uttrycket av hans fullhet, det vill säga när han frälser i övergivenhetens stund”.

Eftersom Kristi mysterium är bottenlöst, och bottenlös rikedomen i hans ord, har varje karisma, varje spiritualitet, behov av de andras gåvor, de andras ljus, för att förstå sig själv på djupet. Utan detta utbyte mellan dessa olika nådegåvor kan man med svårighet nå fram till den djupaste meningen för var och en av dem.

Nu kan man bättre förstå det specifika bidrag som enhetens nådegåva ger till andra spiritualiteter inom Kyrkan, fortsätter Ciardi: ingen konkurrens eller motsatsförhållande. Enhetens karisma hjälper snarare till att leva den ömsesidiga kärleken i all dess autenticitet, med det mått som uttrycks av den korsfäste och övergivne Jesus, och introducerar på så sätt det evangeliska livets fullhet. Tack vare detta utbyte av gåvor mellan olika ordensfamiljer och kyrkliga rörelser, gör Jesus sig på nytt närvarande mitt ibland dem som den Uppståndne Herren, som förklarar skrifterna för dem, såsom han gjorde för de två lärjungarna på vägen till Emmaus.

(Enad Värld 2013)

1 ”Vi vet att Kyrkan önskar den fulla gemenskapen mellan rörelserna, deras enhet som, för övrigt, redan har påbörjats.
Men vi vill tillförsäkra er, helige Fader, att vi, genom vår särskilda enhetens nådegåva, kommer att anstränga oss av alla våra krafter
för att bidra till att förverkliga den fulla enheten.” (Ch. Lubich i ”L’Osservatore Romano” 1-2.6.98 (Påvens möte med de kyrkliga rörelserna))
(2) Fabio Ciardi OMI, docent vid Istituto Claretianum

2  Mark.15:34, Matt 27:46

 

Alla är hjärtligt välkomna att delta:

31 maj 2022

Kl. 18:30 Gudstjänsten som firas av Biskop Anders i den katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen, och är som vanligt öppet för alla, oavsett samfundstillhörighet.

Kl. 19.30—21.00 samvaro, samtal i Domkyrkosalen med församlingarna, rörelserna och biskop Anders.