• 08-812 115 / 08-612 78 98
  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens lösenord

Var tacksam för det du har

Välkommen till

Focolarerörelsen i Sverige

En kärleksinvasion

Världen är fylld av missnöje, ty människan har inte lyckats finna den sanna källan till glädje.

Stjärnan strålar på himlavalvet, och jorden består, därför att de rör sig: rörelsen är världsalltets liv. Människan är fullkomligt lycklig endast när drivkraften i hennes liv hålls levande: Kärlekens låga. Även den som tycks vara glad därför att han är lyckligt gift, har fått ett arv, kan leva i överflöd eller ägna sig åt sport och nöjen, upplever förr eller senare en oundviklig tomhet i själen. Den olycksdrabbade däremot som tycks gå miste om allt här i livet, äger i själva verket mer än den rike och åt njuter redan här på jorden Himmelrikets fullhet - om han börjar älska.

Människan dukar under i sökandet efter frid, hon längtar och planerar för att kunna njuta, men när tiden skulle vara inne, tyngs hon redan av tanken på döden, som hon helst ville slippa möta. Guds barn är kärlekens barn! De kämpar med ett vapen som är själva livet för människan. Deras kamp är att återge själarna harmoni, så att de kan lysa som stjärnor och samhället bli såsom en beständig stjärnbild i den levande Gudens boningar.

Om människan kunde se hur Gud ser människorna skulle hon gripas av fasa. Ty även de främsta, de som genom konst eller vetenskap höjer sig över mängden har utvecklat endast en del av sin begåvning, medan de låter resten förtvina. Endast kärleken i en själ, endast Gud i henne förmår utveckla alla möjligheter utan att jämvikten rubbas. Ens själ som älskar är en liten sol i världen och förmedlar Gud. En själ som inte älskar vegeterar. Hon är inte mycket av Kyrkan, hon är ingenting av Maria, hon är motsatsen till Kristus. Världen behöver en kärleksinvasion, och den är beroende av var och en.

Människan är förvaringskärlet för denna dyrbara kraft, när hon lever i Guds nåd. Varje dag dör otaliga människor, även framstående, utan att lämna något särskilt efter sig. Men när ett helgon går in i det eviga Livet och vaknar - när Herren kallar honom - till samma liv som innan, fastän det är förvandlat, talar alla om honom. Hans minne lever vidare från generation till generation och många, många följer hans exempel. Vid hans dödsbädd… förstår man inte vad döden är, men Livet.

Kärleken dör inte - den upphöjer därför att den tjänar.

Chiara Lubich